Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människor i skyddsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ment. Fullkomligt öppet berättade jag för de
närvarande pressrepresentanterna om de förhandlingar jag
fört i Genève och nu senast i London; jag meddelade
dem också, att det fanns goda utsikter för att en ny
utväxling under årets lopp skulle komma att äga rum
via Sverige. Jag bad dem emellertid samtidigt att
på sakens dåvarande ståndpunkt icke publicera något.
Det främsta skälet för att man alltjämt borde hålla
tyst kring det hela var, att ett offentliggörande skulle
kunna väcka falska förhoppningar i de olika
krigsfångelägren. Till varje pris ville jag förhindra, att en
mängd soldater utsattes för en besvikelse liknande
den de på ömse sidor av Engelska kanalen väntande
kontingenterna fått uppleva en gång tidigare under
kriget. Det är med verklig beundran och med stor
tacksamhet jag nu tänker tillbaka på den lojalitet
de svenska pressmännen den gången visade mig —
något liknande fick jag för övrigt uppleva i Tyskland
i krigets slutskede, då Svenska Röda Korset arbetade
på att befria de nordiska
koncentrationslägersfångarna. Dessa upplevelser har styrkt min övertygelse,
att öppenhjärtighet gentemot pressen är det enda
rätta. Att försöka med något slags dimbildning eller
att släppa ut felaktiga eller osanna uppgifter är ett
tillvägagångssätt, som alltid måste hämna sig.
Mitt sista minne av London den gången är det
luftangrepp, som satte in just som jag anlänt till den
mörklagda järnvägsstationen för att ta tåget upp till
Skottland. Konduktören meddelade mig, att vi skulle
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
