Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg mot slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvarteret utanför Versailles på sitt kraftfulla och
klara sätt för oss utlade sin syn på
efterkrigsproblemen. Det var också den amerikanske
Londonambassadören Winant, en av de mest sympatiska människor
jag råkat, uppenbarligen en man av högsta
kapacitet och därtill en person med en utpräglat ideell,
djupt mänsklig läggning. Hans personal älskade
honom, berättade en medlem av hans ambassad för
mig, trots att han understundom gav prov på något
originella arbetsmetoder — han kunde, när han satt
och arbetade, mitt i natten väcka sin sekreterare för
att be honom hämta en cigarr i rummet bredvid.
När han hösten 1947 under hittills ouppklarade
omständigheter tog sitt liv, gick en man bort, som givit
mer än de flesta — mitt eget intryck under de långa
överläggningar jag hade med honom var, att all hans
strävan gick ut på att kunna vara andra människor
till hjälp och gagn.
På olika håll framhöll man för oss, att en svensk
hjälpaktion i Polen efter kriget skulle kunna bli
särskilt betydelsefull. Och när vi efter vår avstickare
till Paris trädde i förbindelse med den polska
regeringen i London, fick vi detta bekräftat: Sverige
skulle, framhöll dess representanter, kunna fylla en
viktig uppgift i Polen, bl. a. genom att organisera
mottagningscentraler för s. k. displaced persons —
detta skulle, underströks det, i hög grad underlätta
och påskynda de skingrade polackernas
återvändande till hemland och hemort. De uppgifter vi erhöll
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
