Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var det enda sättet att få ordentlig kontroll
över utspisningen, det enda sättet på vilket vi
kunde övertyga oss om att den soppa och den
levertran, som vi delade ut, verkligen kom de utvalda
barnen och inte andra medlemmar av deras familjer
till godo.
Så här ser en typisk scen från ett av dessa
utspisningsställen ut. Lokalen är inrymd i ett hus, som
tidigare varit polisstation — nu är det till större
delen lagt i ruiner. Barnen kommer där med sina
bleckmuggar, ofta av primitivaste art, på husgeråd råder
det en skriande brist; en tom konservburk är en
begärlig sak, den kan med en lätt förändring
användas till mycket, bland annat att äta soppa ur. De
kommer från olika samhällsklasser, dessa barn som
just så ivrigt slevar i sig sin dagsranson, de kommer
från medelklass- och arbetarhem, men stor skillnad
är det inte mellan dem, deras klädsel och utseende
är i stort sett desamma. Direkt nödlidande verkar
de kanske ej, i varje fall ej vid första ögonkastet,
men en sak är alldeles påtaglig, den nämligen att
det mål de just är i färd med att avverka, för dem
spelar en mycket stor roll. Omgivningen, i vilken
denna barmhärtighetsscen utspelar sig, är så torftig
som gärna är möjligt. Salen är skamfilad, nött och
trist. Ser man ut genom fönstret, varseblir man det
typiska ruinlandskapet. Det sårar blicken genom sin
taggighet och skrämmer genom sin döda
enformighet, sin dödskallelika tomhet. Och tittar man sig
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
