Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I det östliga Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välfärdsinrättningar och sjukhus. Det var roligt att
observera den mycket goda och kamratliga stämning,
som rådde bland personalen på de lokaler, där den
svenska utspisningsverksamheten — i Rädda Barnens
regi — försiggick. Av särskilt stort intresse var det
att få se det s. k. Allgemeines Krankenhaus — det
förevisades av dess chef, den kände professor
Leopold Schönbauer. Detta sjukhus har en avdelning,
där en särskild grupp av krigets offer vårdas:
människor som fått ryggskador eller brännskador genom
bombanfall. De låg där i varma vattenbad med en
temperatur av omkring 32 grader. Många av dem
hade redan legat där i åratal, och det fanns nog
ingen chans, förklarade professorn, att de någonsin
skulle bli bra. Jag kunde inte låta bli att fråga, om
det verkligen var rätt mot dessa stackars människor
att förlänga deras liv, när man ändå visste, att de
aldrig skulle återfå sin hälsa. Men professor
Schönbauer avvisade med mycken bestämdhet denna
reflexion: läkarvetenskapen, sade han, får icke ge upp,
det är varje läkares skyldighet att se till, att allt
göres för att förhindra ett dödsfall. Det fanns fall,
det erkände han, då till och med en läkare kunde
bli tveksam. Men ändå fick man inte rubba på
principen om läkarvetenskapens plikt att i det längsta
uppehålla livet — se på nazismen, sade han, den
började med att införa principen om att man skulle ta
livet av obotligt sjuka, och till vilka ohyggliga
konsekvenser ledde icke det.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
