Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det tyska problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi har försuttit vår chans», yttrade en hög
engelsk militär. »Vi har gjort oss skyldiga till två stora
fel. Det ena är, att vi i stor utsträckning skickat
mindervärdigt folk till Tyskland. Och det andra är,
att vi överlåtit civilförvaltningen på tyska
myndigheter. I fråga om den inre förvaltningen har vi
numera blott och bart en rådgivande befogenhet. I
stället skulle vi ha gjort på följande sätt: omedelbart
efter ockupationen skulle vi med största möjliga
bestämdhet ha förklarat, att nu var det vi engelsmän,
som hade att befalla och som skulle fortsätta att
befalla, tills en ny anda växt fram i Tyskland. I
gengäld skulle vi ha lovat, att vi till Tyskland som
officerare och tjänstemän skulle skicka det bästa som
stod att finna i vårt land. Vi skulle ha lagt ned
samma omsorg på urvalet av vår personal här nere som
vi traditionellt gjort, när det gällt att välja ut
tjänstemän för våra kolonier i andra världsdelar. Vi har
inte gjort det. Vi kommer inte att vara i stånd att
leda och kontrollera den tyska utvecklingen.»
Nu är det enligt min mening otänkbuart att företa
en ockupation av ett land under vad man kallar
demokratiska former. Själva förfaringssättet har i och
för sig föga att göra med vad vi i Sverige menar
med demokrati. Helt säkert skulle också många
exempel kunna anföras, som visar, att tyskarna har
grundad anledning att känna sig besvikna. Jag
tänker nu inte bara på de bryska åtgärder, som en
ockupationsmakt av rent praktiska skäl måste vidtaga —
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
