Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankara-Aten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rad ytterst intressanta observationer. När jag — det
var i slutet av april 1948 — satt i det plan, som via
London och Bryssel förde mig till Istanbul och
Ankara, erinrade jag mig, vad pressen haft att meddela
angående uttalanden av den ovan citerade arten. Jag
hade heller inte vistats många dagar i Ankara, förrän
jag förstod, hur allvarligt menat ett yttrande av den
turkiske konseljpresidenten Hasan Saka varit:
»Försvarets behov är viktigare än allt annat.»
Turkiet är en demokrati, som ändå icke är en
verklig demokrati. Kemal Atatürk började som
bekant nydaningsarbetet. Han genomförde den
revolution som — har det sagts — är den största något
folk (vid sidan av det ryska) genomgått i modern
tid. Han europeiserade Turkiet. Han gjorde det
genom att skapa en diktatur, där hans vilja med hjälp
av militär och polis och enpartisystem var
förhärskande. Han menade, att det turkiska folket ännu
ej var moget för att styra sig självt, att det steg för
steg måste ledas fram mot ett demokratiskt
statsskick. Det påstås, att han vid sin död var beredd att
i en nära framtid lätta på banden och ge
befolkningen en betydligt större frihet än den tidigare
haft. Säkert är, att hans efterföljare och arvtagare,
presidenten Ismet Inönü, gjort det. Han har låtit
liberalismen få spelrum, han har tillåtit bildandet av
ett nytt parti, det demokratiska, som för
oppositionens talan, han har givit pressen en friare ställning.
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
