Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankara-Aten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg. Elva sådana sjukhus hade skapats, berättade
chefsläkaren, en energisk och vederhäftig person,
och meningen är, att under loppet av tio år en kedja
av sådana institutioner, inte mindre än tusen stycken,
skall införas i hela landet. Finns det pengar för
detta? Nej, fick vi till svar, icke om i fortsättningen
försvaret skall få lika stora anslag som det hittills fått.
Men försvaret måste få sina anslag, underströk
generalstabschefen, general Omurtak, när vi råkade
honom. Vid det andra världskrigets utbrott 1939
hade Turkiet mobiliserat. Av landets 18 miljoner
invånare kallades en miljon under fanorna, vilket
betydde, att mobiliseringen var hundraprocentig. Den
förblev det hela kriget igenom och är det i stort sett
än i dag. Våren 1948 bedömde man på ansvarigt håll
i Turkiet den internationella situationen som ytterst
allvarlig. Man delade av fullaste hjärta och
övertygelse president Trumans uppfattning, att det
turkiska oberoendet och den turkiska demokratin är i
fara. Man var beredd på ett angrepp. Och man var
— och är — beredd att försvara sig till det yttersta.
»Vi hade en gång svarat nej; vi svarar alltjämt
nej; vi kommer alltid att svara nej» — så skrev för
något år sedan en officiös turkisk talesman i en
ledande engelsk tidskrift med hänsyftning på »det
mörka och tunga moln», som våren 194;5 lägrade
sig över Turkiet. Enligt den uppfattning, som
turkarna gärna framför, gjorde de under kriget de
allierade nationerna stora tjänster. För det första ingick
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
