Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm och Upsala; detta skall icke glömmas i danskens
land. Upsala-student, du är oss kär genom ditt hjertelag,
du är oss kär genom dina lustiga upptåg, af
hvilka vi vilja nämna ett drag. Det hade också i
Upsala blifvit modernt att vara hegelian, det vill säga,
att alltid med hegelska konstord slå omkring sig i sitt
tal; för att göra en ända på den dumheten, hittade ett
par fyndiga hufvuden på att inprägla de oftast förekommande
konstorden i hufvudet på en jemt och ständigt
drucken och löjlig källarmästare, hos hvilken mången
sexa blef hållen; det lyckades, och mannen talade i sitt
rus à la Hegel och det komiska i att med filosofiska
lappar kluta ut sitt tal blef utskrattadt, begripet och —
öfvergifvet. En herrlig sång ljuder oss till mötes; vi
höra svensk, norsk och dansk text. Melodiernas klingande
vårdkase tillkännager oss, hvar UpsaIa—studenterna
äro samlade; sången tonar från nationssalen, från
restaurationslokalen och som serenad i den stilla qvällen,
när en af de unga vännerna drager bort eller en kär
gäst skall hedras.
Herrliga melodier, J hållen oss fast, så vi glömma,
att solen går ner och månen upp.
”Herre min Gud, hvad den månen lyser,
Se, hvilken glans utöfver land och stad.”
”Högt upp i slottet hvarenda ruta
Blixtrar, som vore den en ädelsten” [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>