Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som, sedan han i en feber legat till sängs, fann sig så
väl deraf, att han förblef liggande hela sin öfriga långa
lifstid och omöjligen kunde fås upp; till och med
då grannens hus brann, måste man i sängkläderna bära
ut honom på gatan. Döden och kölden voro hans
två värsta busar; kölden skulle laga lifvet af honom,
menade han; när derföre studenterna kommo med sina
predikningar, måste manuskriptet först kylslås på
kakelugnen. Fönstren fingo aldrig öppnas, det var en
qväfvande, osund luft inne hos honom. På sängen hade
han sin skrifpulpet; här lågo böcker och manuskripter
strödda om hvarandra; matkärl, krukor och fat stodo
här så godt de kunde. Hans enda sällskap var en
döfstum dotter. Stilla satt han i fönstersmygen, sluten
inom sig, stirrande framför sig, likasom vore hon
figuren, som stigit ur ramen kring den mörknade duk,
som en gång visat ett porträtt på väggen.
Här i rummet, i denna vedervärdiga lukt, lefde
den gamle lyckligt och uppnådde en mycket hög ålder,
sysselsatt med att öfversätta resor i Afrika. Den
osnygga bädd, hvari han låg, blef under hans tänkande
dromedarens höga rygg, som lyfte honom högt i den
brännande solen; de långa, nedhängande spindelväfvarne
blefvo palmens svajande fanor, och karavanen gick
öfver floder till vilda folkslag. Gamle Ödman var med
på elefantjagt, midt inne i den tjocka bambuskogen; den
smidiga tigerkatten sprang förbi, och ormen lyste som
en guirland kring trädet; det var spänning, der voro
faror, — och likväl låg man så tryggt i sin goda säng
i Upsala. En vinterdag hände sig, att en dalkarl gick
miste och med sin öfversnöade skinnpels samt med hår
och skägg fullt af is kom in i Ödmans rum. Ödman
skrek högt, att han skulle gå; men bonden var döf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
