Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalarne. I dalkarlsdrägt, med yxa på axeln, kom han
till ”Rankhyttan,” två mil från Fahlun, och här hos
sin fordne skolkamrat, den rike bergsmannen Anders
Pehrsson, tog han tjenst och tröskade för dagspenning.
Pigan i gården kom att få se den guldstickade silkeskrage,
han hade under sin grofva klädning, och hon
berättade det för sin husbonde, som då hemligt kallade
Gustaf till sig, och af honom fick höra om stockholmska
blodbadet, om Gustafs mor, som hölls fången i Köpenhamn,
om all den nöd, som öfvergick Sverige, och
att lif och blod nu måste vägas; men fåfängt förspilldes
orden, och Gustaf måste draga ifrån ”Rankhyttan” upp
till skogarna. Det var om vintern, isen på Lillån brast
under honom; i en färjstuga torkade han vid elden sina
våta kläder, och vandrade till Ornäs, der Arendt
Pehrsson bodde; men denne var en falsk vän, som för-
rådde honom och skickade efter fogden med sju af hans
män. De voro redan på gården; men Arendts hustru,
den ädla Barbro Stigsdotter, hade varnat Gustaf, som,
innan de kommo in i stugan, hissade sig från loftet ner
till drängen, hvilken på Barbros befallning höll med
en förspänd släda och körde i fyrsprång till Korsnäs,
till Sandvikshyttorna och till Svärdsjö, alltjemt eftersatt
och skrämd af spioner och förföljare. Hos en ungdomsvän
från skoltiden, socknepresten herr Jon, blef han
väl upptagen; i åtta dagar samtalade de tyst och hjertligt
om Sverige; men då Arendt från Ornäs och
fogden ständigt utskickade spioner och väktare, måste
Gustaf åter flykta, och knappt var han inkommen i den
varma stugan hos ”kronones djurkarl” Sven i Isala,
förr än fogdens folk äfven var här; men Svens hustru
sprang beslutsamt fram till Gustaf, gaf honom ett slag
öfver ryggen och bannade honom i vredesmod: ”Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
