- Project Runeberg -  I Sverige /
113

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som vänner, i danskens land; han skall berätta dig,
huru väl de förstodo hvarandra, huru lika de äro i
seder och bruk, i tro och tanke. Du får också veta,
hur rikt grödan slagit i spann de sista åren i Sverige,
till och med upp i Dalarne; det är blott några år
sedan, då hungersnöden här var så svår, att en bonde
kom till prosten för att köpa en knippa halm, som skulle
finskäras och blandas i barkbrödet, att ätas. ”Nu är
det goda tider!” säger han, och visar dig sitt svarta
hårda knäckebröd, som han krossar med de hvita, starka
tänderna.

Solen skiner klart öfver de mörka, skogbevexta
bergåsarna och öfver sjöns stilla yta. Från vägen vid
Bergsäng är utsigten vidsträcktast öfver Siljan; man
ser härifrån Mora kyrkas kopparspira, och derbakom de
blå bergen i en dubbel rad. Till Bergsäng, vanligen
icke längre, kommer den resande; här vänder han om,
han har då sett det vackraste af Dalarne, men likväl
icke sett landet från alla dess olika sidor. Nedanför
oss, tätt härinvid, ligger Rättviks kyrka, skinande hvit
som en svan ute på det gröna näset; dit ämna vi oss
till ett vänligt hem, till prostgården, till glada,
godmodiga manniskor. Skogen doftar så starkt, rundtomkring
blomstrar med sina röda blad midsommarsblomman:
primula farinosa.

”Välkommen till oss!” ljuder det, och vi införas i
prostgårdens stora trädgårdssal, här är vinterkyla,
änskönt det är vid midsommarstid; men snart kännes här
godt; stora vedträd uppresas i båda kaminerna, elden
sprakar och lyfter sin flamma högt upp i skorstenen.
Kära grannar, presten, läkaren och öfriga vänner från
granskapet samlas, punschbålen ryker, och samtalet blir
lifligt, raskt och friskt, som naturen häruppe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free