Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan til Smirna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 1749. MEDELHAFVET. Noven.
När jag tog dem i munnen voro de så kalla, at jag
fruktade tungan skulle bli paralytisk, om jag vidare
fortsatte försöket. Sjöfolket, dem de sloge i
hufvudet och på händerna, glömde ej den natten eller
dagen därpå, at de fått känna dem. Något för
detta oväder i stymningen, viste sig 100:de tals Tumlare
(belphinus 1. Linnæi S. N.) i vattubrynet, som
sprungo åt Norden, et tecken til oväder, det jag
§- sett slå in. Mina van lige Spåmän, Sparfvar, låto
äfven se sig til myckenhet vid detta tilfället.
Afrikanska kusten syntes den 1 Nov. ifrån
masttoppen, från hvilken kom en Emberiza (africana).
Vi seglade den 2. förbi Sicilien med en stark N.
vind, för Rvilken vi sågo Tumlare i vattubrynet och
foglar kring skeppet.
En oräknelig myckenhet Sbarfvar (Emberiza
melitensis) kommo den 3. omkring vårt fartyg, och
strax därpå blefvo vi ansatte af en stark storm, som
varade hela den andra dagen.
Vi hade den 7. i ögnasigte kusten af Morea, då
en Levant (Så kallar man en N. O, vind): mötte
oss och gjorde, at vi til den 11:te måtte kreutsa,
utan at vinna någon fördel.
Vi fingo den 12. bittida om morgonen se Candia
och Cerigo på vänster.
Morea kom oss i ögnasigte den 13: på vänster :
och Milo på höger, då en god börd gaf oss hopp at
snart ända vår resa; och en härlig våderlek lindrade
ledsamheten, som et så långt viltande emellan
himmel och vatten naturligen kunnat åstadkomma. Men
efter middagen byttes tilståndet om. Ju mera en
sjöman nalkas land, ju såkrare räkning gör han si sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
