Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan från Cairo til Mumiernas Grafvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 1750. MUMIERNE. Septemb.
liknar fullkommeligen våra varggropar. Vi stego
ned med största fara och besvärligbet på en repstega,
den vi fördt med oss ifrån Cairo. Vid botnen af
gropen, på den sidan, som vette åt ödemarken, hade vi
då för oss ingången til de så namnkunnoga MUMIER-
NAS GRAFVAR. Detta kalkbärg, hvilket jag menar
vara hela Ægyptens grundval, har med obegripelig
möda blifvit utgrafvit, at i det samma förvara de
dödas aska och kroppar. Det första vi såge vid
ingången, var en oräknelig hop coniska lerkäril, 14 fot
långa, och en spann vid sin basis i Diameter. De äro af
grof lera, brände efter Krukomakare-konst, utan
glasering. Deras öpning är, vid stora ändan, täckt
med et lock af samma arbete, något litet kupigt,
och är tilklistratt med bruk. Nar desse käril
opnas, finnes i dem, som äro väl bevarade, et stycke
medelgroft glest linne, konstigt svept i många hvarf,
tilbundit med otvinnadt lingarn, som öfverveklas från
ofvan til nedan, den ena ändan snedt öfver den andra.
Innom detta linne förvaras en hop svartgrå aska,
blandad stundom med näbb eller bens af en fogel.
Denna aska omsvept med sit linne, utgör samma
coniska form, som dess käril, och finnes merendels
tämmeligen hoppackad innom sit täckelse. Öfta finnes
däri endast en klimp af aska utan täckelse, hvilket af
tiden blifvit förtärdt. Ibland händer ock, fast
ganska sällan, at i en sådan kruka finnes en fogel,
bevarad til sina fjädrar, hufvud, ben och fötter, ända in
til tärgorna, så tydeligt, at en kan urskilja af hvad slag
den varit. Storkar (Ardea lbis) och Tranor (Ardea
Grus) hafva varit, så vida mig är sagt, de endaste man
kunnat känna igen. Jag hade ej den lyckan, at
finna någon förvarad, ehuru jag öpnade många tjog
krukor. De, som funnit någon behållen, hafva sagt
mig, at dess hufvud och ben varit hoplagde imellan
vingarna, och således tilredt på samma sätt, som de
af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
