Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släktled hade ej varit tillräckliga att blanda normandernas och
anglosaxernas fientliga blod eller genom gemensamt språk och
gemensamma intressen förena två fientliga folkstammar, af hvilka den ena
ännu var stolt öfver sin seger, medan den andra suckade under alla
nederlagets följder. Makten hade i följd af slaget vid Hastings helt
och hållet kommit i den normandiska adelns händer, och den hade,
som de engelska historieskrifvarne berätta, ej brukats med måtta.
Hela stammen af anglosaxiska furstar och adelsmän hade med få
eller inga undantag blifvit utrotad eller drifven från sina
besittningar, och det fanns ej ens många, hvilka som godsägare af andra
eller ännu lägre rang ägde jord i sina fäders land. Kungarnes
politik hade länge gått ut på att genom alla, både lagliga och olagliga,
medel försvaga den del af befolkningen, som med rätta antogs hysa
den mest rotfästade ovilja mot sin besegrare. Franska var det
förnäma språket, adelns språk, ja, till och med domstolens språk, medan
den långt manligare och uttrycksfullare anglosaxiskan lämnades åt
bönder och lifegna, som ej kunde något annat. Emellertid föranledde
det nödvändiga umgängret mellan jorddrottarne och de förtryckta
lägre varelser, af hvilka jorden odlades, efterhand bildandet af en
dialekt, en blandning af franska och anglosaxiska, hvarpå de kunde
göra sig ömsesidigt förstådda af hvarandra, och därur utvecklade sig
småningom det nuvarande engelska språket, hvari segrarnes och de
besegrades tungomål på ett så lyckligt sätt sammansmält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
