Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan tjänarne skyndade att efterkomma Cedrics befallning, fick
han sikte på svinaherden Gurth, som tillika med sin följeslagare
Wamba nyss inträdt i salen. »Jag vill säga ett ord till de där
senfärdiga slynglarne», sade anglosaxaren häftigt. Och då syndarne stodo
framför den upphöjda platsen, fortfor han: »Hvaraf kommer det sig,
trälar, att ni ha drifvit ute så länge? Har du fört hem din hjord,
Gurth, eller har du lämnat den i röfvares och marodörers våld?»
»Hjorden är i säkerhet, med er tillåtelse», sade Gurth.
»Men jag tillåter inte, träl», sade Cedric, »att du i två timmar
har låtit mig lefva i en annan tro, och att jag har måst sitta här
och rufva på hämnd mot mina grannar för oförrätter, som de inte
ha öfvat mot mig. Det vill jag säga dig, att bär du dig så åt en
gång till, sätter jag in dig i fångkällaren belagd med fotbojor.»
Gurth, som kände till sin herres lättretlighet, försökte ej urskulda
sig, men narren, som kunde räkna på Cedrics öfverseende i kraft af
sina privilegier som narr, svarade för dem bägge: »I sanning, onkel
Cedric, ni är hvarken klok eller resonlig i kväll.»
»Hvad säger du, junker?» sade hans herre. »Du får gå ner i
portkammaren och ta emot husaga där, om du låter din narraktighet
skena i väg så där.»
»Må först er visdom säga mig», sade Wamba, »är det rätt och
billigt att straffa en människa för en annans förseelse?»
»Nej, narr, det är det visst inte», svarade Cedric.
»Hvarför vill ni då slå den stackars Gurth i bojor för hans
hund Snappopps förseelse? Ty jag kan svära på, att vi inte spillde
en minut på vägen, då vi hade fått tillsammans vår hjord, men det
slutade Snappopp inte med, förr än vi hörde vesperklockan ringa.»
»Så häng då Snappopp», sade Cedric, i det han hastigt vände
sig om mot svinaherden, »om det är hans skuld, och skaffa dig en
annan hund.»
»Med förlof, onkel», sade narren, »det skulle åter strida mot
det rätta, ty det var inte Snappopps skuld, att han var halt på
frambenen och inte kunde drifva tillsammans hjorden, utan det var deras
skuld, som höggo af två af klorna på hans framtassar, en operation,
som den stackaren knappast skulle ha gifvit sitt samtycke till, om
han blifvit åtspord därom.»
»Och hvem har vågat misshandla en hund, som tillhörde min
träl?» sade anglosaxaren, hvars vrede tändes af narrens ord.
»Jo, det har sannerligen gamle Hubert gjort», sade Wamba,
»sir Philip de Malvoisins jaktfogde. Han fångade Snappopp, då han
dref omkring i skogen, och sade, att han kränkte hans herres rätt
som skogsuppsyningsman genom att jaga rådjuren.»
»Må böfveln anamma både Malvoisin och hans jaktfogde!»
svarade anglosaxaren. »Jag skall lära dem, att skogen blef förvandlad
till allmänning genom den stora jaktlagen. Men låt oss nu inte tala
mera om det. Gå, träl, gå till din plats — och du, Gurth, skaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
