- Project Runeberg -  Ivanhoe /
33

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stod ett par steg bakom hans herres, hvilken då och då försåg
honom med mat från sin egen trätallrik, en ynnest, som narren
emellertid delade med favorithundarna, af hvilka, som redan är anmärkt,
flera voro inne. Här satt Wamba med ett litet bord framför sig,
med hälarna uppdragna mot stolens tvärribba, kinderna så uppblåsta,
att käkarna liknade en nötknäppare, och ögonen halfslutna, men
likväl med spänd uppmärksamhet lurande på hvarje tillfälle att öfva
de narrstreck, på hvilka han hade privilegium.

»Dessa vapenstillestånd med de otrogna», inföll han utan att
genera sig för att han af bröt den ståtlige tempelherren, »göra mig
till en gammal man.»

»Hur så, din skälm?» sade Cedric, hvars ansikte med ett
välvilligt uttryck beredde sig på det skämtsamma svaret.

»Emedan», svarade Wamba, »jag kommer ihåg tre af dem i
min lifstid, och hvart och ett skulle räcka i femtio år; om jag
räknar tillsammans dem, måste jag alltså vara minst hundrafemtio år
gammal.»

»Jag lofvar dig, att du inte skall komma att dö af ålderdom»,
sade tempelherren, som nu kände igen sin vän från skogen; »jag
kan försäkra dig mot alla dödssätt utom ett våldsamt, i fall du ger
vägfarande sådana anvisningar, som du i kväll gaf priorn och mig.»

»Hvad hör jag, slyngel», sade Cedric, »visar du resande vilse?
Vi måste låta dig smaka piskan; du är minst lika stor skälm som
du är narr.»

»Ack nej, för Guds skull, onkel», svarade narren, »låt min
dumhet för en gångs skull tjäna som ursäkt för mina skälmstycken.
Jag tog bara miste på min högra och min vänstra hand, och den,
som tar en narr till rådgifvare och vägvisare, får väl förlåta ännu
större fel.»

Samtalet afbröts nu därigenom, att portvaktarens gosse kom in
och anmälde, att det stod en främmande vid porten och bad att få
slippa in och få tak öfver hufvudet.

»Låt honom komma in», sade Cedric, »hvem och hvad han än
må vara; en natt som denna, då stormen ryter utanför, nödgas till
och med vilda djur att gå i flock med tama och söka skydd hos
människan, deras dödsfiende, hellre än att omkomma genom elementens
raseri. Man skall sorgfälligt se till, att han får hvad han
behöfver — låt det bli din sak, Oswald.»

Och hofmästaren lämnade salen för att se till, att hans herres
befallningar blefvo utförda.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free