Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Er utmaning skulle snart bli mottagen», svarade pilgrimen,
»om er motståndare vore i er närhet. Som saken nu står, så stör icke salens fred med skräfvel om utgången af en kamp, som ni väl vet inte kan äga rum. Om Ivanhoe någonsin kommer tillbaka från Palestina, vill jag gå i borgen för, att han möter er.»
»En härlig borgen!» sade tempelherren. »Och hvad erbjuder
ni som pant?»
»Denna relikask», sade pilgrimen, i det han tog fram en liten elfenbensask från sitt bröst och korsade sig, »som innehåller en bit af det heliga korset; den är köpt i klostret på berget Carmel.»
Priorn från Jorvaulx korsade sig och framsade ett paternoster, hvari alla andäktigt instämde utom juden, muhammedanerna och tempelherren, hvilken senare, utan att ta af sig mössan eller visa någon vördnad för relikens påstådda helighet, tog en guldkedja af sin hals och kastade den på bordet med orden: »Må prior Aymer förvara min pant och denne namnlöse landstrykares som tecken på, att då riddaren af Ivanhoe kommer inom Britanniens fyra haf, så
har han att mottaga Brian de Bois-Guilberts utmaning, och gör han inte det, så låter jag utropa honom som en pultron på hvarje tempelgårds murar i Europa.»
»Det behöfs icke», af bröt lady Rowena tystnaden, »min röst skall höras, om ingen annan höjes i denna sal till försvar för den frånvarande Ivanhoe. Jag påstår, att han ärligt skall mottaga hvarje ärlig utmaning. Om min svaga borgen kan förläna denne fromme pilgrims ovärderliga pant ytterligare säkerhet, så vill jag sätta mitt namn och min ära i pant för, att Ivanhoe skall inlåta sig med denne
stolte riddare i den dust han åtrår.»
En mängd af stridiga känslor tycktes ha gripit Cedric och hållit honom tyst under dessa förhandlingar. Tillfredsställd stolthet, vrede och förlägenhet aflöste hvarandra på hans breda och öppna panna likt skuggorna af skyar, som draga fram öfver ett skördefält, medan hans tjänare, på hvilka den sjätte riddarens namn tycktes utöfva en nästan elektriserande verkan, spejade i spänd förväntan efter sin herres blickar. Men då Rowena talade, var det, som om ljudet af hennes röst väckt honom ur hans tysta betraktelser.
»Milady», sade Cedric, »det passar sig icke! Om ytterligare
pant behöfdes, skulle jag själf, kränkt och med fog kränkt som jag är, dock sätta min ära i pant för Ivanhoes ära. Men stridspanten är tillfyllestgörande, till och med efter det normandiska ridderskapets underliga seder och bruk — inte sant, fader Aymer?»
»Så är det», svarade priorn, »och den heliga reliken och den
kostbara kedjan skall jag gömma säkert i vårt klosters
skattkammare, tills denna utmaning till kamp gått i fullbordan.»
Efter att ha talat så korsade han sig om och om igen, och efter många knäböjningar och frammumlade böner lämnade han relikasken till broder Ambrosius, hans tjänande munk, medan han själf med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
