Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Femte kapitlet
- Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit ända till den bortre delen af salen, innan han lyfte upp sitt hufvud
från den ödmjuka ställning, han intagit, så mycket, att han
varsnade hans bortgång. Och då han såg sig omkring, var det med
den häpna minen hos en man, vid hvars fötter en blixt nyss slagit
ned och som ännu hör åskdundret i sina öron.
Tempelherren och priorn fördes till sina sofgemak af hofmästaren
och munskänken, hvardera ledsagad af två fackelbärare och två
tjänare, som buro förfriskningar, medan tjänare af lägre rang
anvisade deras följe och de andra gästerna deras respektive hviloplatser.
*
SJÄTTE KAPITLET.
Då pilgrimen, hvilken en tjänare lyste med en fackla, gick
genom den invecklade labyrinten af rum i detta stora och oregelbundna
hus, smög munskänken sig efter honom och hviskade honom i örat,
att om han ej hade något emot en bägare godt mjöd i hans rum,
så fanns där många af husfolket, som gärna ville höra, hvad nytt
han fört med sig från det heliga landet, i synnnerhet så vidt det
angick riddar Ivanhoe. Ett ögonblick därefter visade Wamba sig,
för att framställa samma begäran, och han påpekade, att en bägare
efter midnatt var lika god som tre efter aftonklockan. Utan att
bestrida riktigheten af ett påstående, som framställdes af en så
betydande auktoritet, tackade pilgrimen dem för deras artighet, men
anmärkte, att han i sitt heliga löfte hade inbegripit en förpliktelse att
aldrig tala i köket om saker, som det var förbjudet att tala om i
salen. »Ett sådant löfte», sade Wamba till munskänken, »skulle
knappast passa för en tjänare.»
Munskänken ryckte förargad på axlarna. »Det hade varit min
mening att anvisa honom kammaren ofvanpå», sade han, »men efter
han frågar så litet efter kristna människors sällskap, så låt honom
få båset bredvid judens. — Anwold», sade han till fackelbäraren,
»för pilgrimen till den södra kammaren. — Jag önskar er en god
natt, herr pilgrim», tillade han, »med ringa tack för kort artighet.»
»God natt, och den heliga jungfruns välsignelse!» sade pilgrimen
lugnt, och hans vägvisare satte sig i rörelse.
I ett litet ytterrum, där flera dörrar mynnade ut och som
upplystes af en liten järnlampa, hejdades de åter af Rowenas
kammartärna, som i myndig ton sade, att hennes fröken önskade tala med
pilgrimen, tog facklan ur Anwolds hand, befallde honom vänta, tills
hon kom tillbaka, och gaf pilgrimen en vink att följa med henne.
Han fann det tydligen icke passande att afslå denna inbjudning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0041.html