Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trånghet och till en liten öppning i den yttre pallisaden, genom
hvilken man kom in i skogen. Knappast hade de kommit fram till
mulåsnorna, förr än juden hastigt och med darrande händer bak på
sadeln fastgjorde en liten påse af blått lärft, som han tog fram ur
sin kappa och som, efter hvad han mumlande försäkrade, innehöll
»en omgång linne att byta om med — bara en omgång linne.»
Därefter besteg han djuret raskare än man kunnat vänta af hans ålder
och skyndade att breda ut sin kappa så, att den dolde den påse han
lagt bak på djuret.
Pilgrimen satte sig upp mera långsamt och räckte vid affärden
sin hand till Gurth, som kysste den med stor vördnad. Svinaherden
stod och såg efter resenärerna, tills de försvunno under skogsstigens
grenar.
De fortsatte sin väg med en fart, som vittnade om judens
dödliga ångest, eftersom personer i hans ålder ej tycka om att röra sig
hastigt. Pilgrimen, som tycktes noga känna hvarje stig och hvarje
öppning i skogen, red i spetsen framåt de villsammaste vägar och
väckte mer än en gång åter israelitens misstankar att han ämnade
locka honom i något bakhåll.
Man kunde verkligen förlåta honom hans tvifvel, ty med undantag
af flygfisken fanns det ingen lefvande varelse på jorden, i luften
eller i hafvet, som var föremål för en så oaflåtlig, allmän och
skoningslös förföljelse som judarne på den tiden.
Den smula reda pengar, som fanns i landet, var företrädesvis
i detta förföljda folks besittning, och adeln drog ej i betänkande att
följa sina suveräners exempel och ta ifrån det pengarna genom allt
slags förtryck, ja, till och med genom tortyr. Men det passiva mod,
som vinningslystnaden ingaf, kom dock judarne att trotsa de många
slags lidanden de måste undergå på grund af den ofantliga vinst de
voro i stånd att skörda i ett af naturen så rikt begåfvadt land som
England.
Judarnes styfsinthet och girighet tycktes växa i samma proportion
som den förföljelse, hvarmed de hemsöktes, och den omätliga
förmögenhet de i regeln förvärfvade på handel bragte dem visserligen
ofta i fara, men användes också ibland till att öka deras
inflytande och tillförsäkra dem en viss grad af beskydd. Under
sådana förhållanden lefde de, och deras karaktär, som påverkades däraf,
var vaksam, misstänksam och rädd — men äfven styfsint, oböjlig
och slug, då det gällde att undgå de faror de voro utsatta för.
Då resenärerna färdats en stund raskt framåt på de många
villsamma vägarna, bröt pilgrimen ändtligen tystnaden.
»Denna stora gamla ek», sade han, »utmärker gränsen för det
område, hvaröfver Front-de-Boeuf gör anspråk på att öfva myndighet
— vi ha för länge sedan lämnat Malvoisins egor. Nu behöfva
vi inte vara rädda för att bli förföljda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
