Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
laglösa våldsmän, som från korstågen återvändt till sitt fädernesland
och som satte sitt hopp om en gyllene skörd till ett inbördes krig.
Till dessa orsaker till den i landet rådande nöden och oron
måste också läggas de många fredlösa, som, drifna till förtviflan
genom länsadelns förtryck och det stränga tillämpandet af jaktlagarna,
slöto sig tillsammans i stora skaror, bemäktigade sig skogarna och
de öde trakterna och trotsade domstolarna och landets öfverhet.
Adelsmännen själfva, hvilka befästade sina borgar och spelade
småkonungar öfver sina besittningar, voro ledare för skaror, som
knappast voro mindre laglösa eller öfvade mindre våld än de verkliga
röfvarbanden. För att underhålla dessa skaror och bestrida
kostnaderna för den slösande prakt deras öfvermod förledde dem att
utveckla, lånade adeln penningsummor af judarne till de mest oblyga
ockerräntor.
Men trots allt detta mångfaldiga elände kände de fattiga lika
väl som de rika, menige man lika väl som adeln, då det hölls en
tornering, som var den tidens stora skådespel, samma intresse därför
som Madrids hälft svältande borgare känna för en tjurfäktning.
Den vapenlek, som skulle hållas vid Ashby i grefskapet Leicester
och där de berömdaste riddare skulle träda inom skranket i
närvaro af själfve prins Johan, hade därför tilldragit sig allmän
uppmärksamhet, och en ofantlig mängd människor af alla samhällsklasser
strömmade på den bestämda morgonen åt stridsplatsen till.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
