Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
legotrupper, som ej hörde till någon särskild nation, utan togo tjänst på viss tid hos förste bäste furste, som betalade dem därför. Ett mummel hördes till och med bland prins Johans följeslagare; men de Bracy, hvars yrke befriade honom från alla skrupler, sträckte ut sin lans och skulle ha utfört prinsens befallning, innan Athelstane
den senfärdige hunnit få tillbaka så mycken sinnesnärvaro, att han kunde böja sig undan för vapnet, om icke Cedric, hvilken var lika rask som hans följeslagare var långsam, med blixtens hastighet dragit det korta svärd han bar och med ett enda hugg skilt lansspetsen från skaftet. Prins Johans kinder purprades. Han svor en af sina gröfsta eder och ämnade just utslunga en lika grof hotelse, då han
hindrades därifrån dels af sina egna ledsagare, som flockade sig omkring honom och besvuro honom att ta saken kallt, dels genom ett starkt sorl från mängden, som ljudligen tillkännagaf sitt gillande af Cedrics modiga handling. Prinsen såg sig förbittrad omkring, liksom för att välja sig ett lätt och säkert offer, och då hans blick
händelsevis föll på den förut omtalade bågskytten, som med
oförskräckt min, trots den vreda blick prinsen sände honom, fortfor att tilljubla Cedric sitt bifall, frågade han honom, hvarför han skrek så.
»Jag ropar alltid hallo», sade odalbonden, »då jag ser ett bra skott eller ett duktigt hugg.»
»Hvad säger du?» svarade prinsen. »Då kan du visst också
själf träffa målet.»
»En jägares mål och på jägares afstånd kan jag träffa»,
svarade odalbonden.
»Vid S:t Grizzel», tillade prinsen, »vi skola försöka den mannens skicklighet, efter han är så villig att tillropa andras bedrifter sitt bifall.»
»Jag skall inte undandraga mig profvet», sade bonden med det
lugn, som präglade hela hans hållning.
»Res er emellertid upp, ni anglosaxiska bönder», sade den
hetlefrade prinsen, »ty vid himlens ljus, då jag nu en gång har sagt det, skall juden också ha plats bland er.»
»Nej, för ingen del, med ers nåds tillåtelse! Det passar sig inte för sådana som vi att sitta bland landets herrar», sade juden.
»Upp med dig, otrogne hund, då jag befaller det!» sade prins
Johan. »Annars skall jag låta flå af din svarta hud och garfva den till tömmar.»
Efter denna stränga befallning började juden stiga uppför den branta och smala trappa, som ledde till läktaren.
»Låt nu se», sade prinsen, »hvem som vågar hejda honom»,
och därmed fäste han sin blick på Cedric, hvars min antydde, att han ämnade vräka ned juden hufvudstupa.
Katastrofen förekoms emellertid af narren Wamba, som rusade
fram mellan sin herre och Isaac och utbrast, till svar på prinsens trotsiga ord: »Det skall, ta mig knäfveln, jag!» Därmed sträckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
