Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första vittnade om tafatthet och oförmåga att styra sitt vapen och sin häst. Endast den femte riddaren häfdade sitt partis ära och skildes på ett vackert sätt från johanniterriddaren, i det bägges lansar splittrades utan fördel på någondera sidan.
Den församlade mängdens jubel i förening med häroldernas
bifallsrop och trumpeternas klang förkunnade segrarnes triumf och de besegrades nederlag. De förra drogo sig tillbaka till sina tält, medan de senare, så godt de kunde, kraflade sig upp och utskämda och nedslagna begåfvo sig utanför skranket för att söka träffa öfverenskommelse med sina besegrare om utlösningen af deras vapen och hästar, som de enligt torneringslagarna hade förlorat. Endast den
femte stannade så länge på valplatsen, att han hälsades af åskådarnes bifallsrop, under hvilka han drog sig tillbaka, antagligen till ytterligare förtret och förödmjukelse för hans stridskamrater.
En annan och en tredje grupp af riddare redo inom skrankorna, och fastän de hade åtskilliga framgångar, var dock fördelen fortfarande afgjordt hos utmanarne, af hvilka icke en enda kastades ur sadeln eller misslyckades i sitt anlopp, hvilket däremot vid hvarje sammanstötning hände ett par af deras motståndare. Tack vare deras framgång, tycktes modet betydligt ha svalnat hos dem, som trädde inom skrankorna mot dem. Endast tre riddare anmälde sig vid den
fjärde dusten, och de aktade sig för Bois Guilberts och
Front-de-Boeufs sköldar och inskränkte sig till att vidröra de tre andra riddarnes, hvilka ej hade ådagalagt fullt samma styrka och skicklighet. Detta försiktiga val ändrade dock icke lyckan på stridsplatsen.
Efter denna fjärde sammandrabbning inträdde en lång paus, och ingen tycktes vara särdeles ifrig att förnya kampen. Åskådarne mumlade, ty bland utmanarne voro Malvoisin och Front-de-Boeuf icke omtyckta.
Men ingen tog så liflig del i det allmänna missnöjet som Cedric anglosaxaren, som i hvarje af de normandiska utmanarne vunnen fördel såg en ny triumf öfver Englands heder. Hans egen uppfostran hade ej gifvit honom någon färdighet i ridderliga idrotter. Han såg forskande på Athelstane, hvilken hade inhämtat sin tids färdigheter, som om han önskade, att denne skulle göra ett personligt
försök att återvinna den seger, som kommit i händerna på tempelherren och hans stridskamrater.
»Jag skall bryta en lans i morgon», svarade Athelstane, »det
lönar inte mödan att ta på sig rustningen i dag.»
Pausen af bröts endast af härolderna, som ropade: »Damers
kärlek, splittring af lansar! Träden fram, tappre riddare, sköna ögon skåda edra bragder!»
Äfven utmanarnes musik ljöd stundom vildt, triumferande och
trotsigt, medan bönderna knotade öfver, att festdagen tycktes vilja förgå i overksamhet, och gamla riddare och adelsmän hviskande beklagade den krigiska andans förfall, talade om triumferna i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>