Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Gurth inträdde, insvept i sin vida normandiska kappa. Hans utseende var snarare ägnadt att väcka misstanke än att göra något gynnsamt intryck, i synnerhet som han drog sin mössa ännu längre ned i pannan i stället för att ta den af sig.
»Är du juden Isaac från York?» sade Gurth på anglosaxiska.
»Det är jag», svarade Isaac på samma språk, ty den handel
han dref hade gjort honom förtrogen med alla de tungomål, som talades i England; »och hvem är du?»
»Det kommer dig inte vid.»
»Lika mycket som mitt namn kommer dig vid, ty hur kan jag
utan att känna ditt namn göra affärer med dig?»
»Mycket lätt», svarade Gurth, »ty då jag skall betala pengar, måste jag veta, att jag lämnar dem till den rätte; men du, som skall ta emot dem, lär nog inte fråga mycket efter, genom hvem de lämnas dig.»
»Jaså, du har kommit för att betala pengar?» sade juden.
»Helige fader Abraham! Det förändrar vårt förhållande till hvarandra. Och från hvem äro de?»
»Från den arflöse riddaren», sade Gurth, »segraren i dagens
tornering. Det är betalningen för den rustning han på din
anbefallning har fått af Kirjath Jairam från Leicester. Hästen är insatt i ditt stall; jag vill veta, hvilken summa jag skall betala för rustningen. »
»Ja», sade juden, »men din herre har vunnit präktiga gångare
och dyrbara rustningar med sin starka lans och kraftfulla hand — han är en god ung man — juden skall ta emot dem i betalning och lämna honom tillbaka hvad som blir öfver.»
»Min herre har redan gjort sig af med dem», sade Gurth.
»Ack, det var orätt af honom», sade juden, »det var dåraktigt. Ingen kristen här har kunnat köpa så många hästar och rustningar — ingen annan jude än jag har velat ge honom hälften af deras värde. Men du har hundra dukater med dig i den där påsen», sade Isaac och trefvade under Gurths kappa, »den är tung.»
»Jag har pilspetsar i den», sade Gurth hastigt.
»Nåväl», sade juden vacklande mellan sin vanliga vinningslystnad och en nyvaknad önskan att visa sig ädelmodig, »om jag nu säger, att jag tar emot åttio dukater för den goda gångaren och den dyrbara rustningen och att det inte inbringar mig ett öres vinst, har du då pengar till att betala mig?»
»Nätt och jämt», sade Gurth, fastän den begärda summan var
rimligare än han hade väntat, »och då blir min herre så godt som blottad på pengar. Men om det är ditt sista ord, måste jag väl finna mig däri.»
Sedan Gurth räknat upp åttio dukater på bordet, gaf juden
honom ett kvitto på hästen och rustningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
