Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna omständighet drog Gurth den slutsatsen, både att bandet var talrikt och att det höll vakt omkring sin mötesplats.
Då de kommo ut på den öppna heden, där det kunde ha blifvit
svårt för Gurth att hitta vägen, förde röfvarena honom upp på toppen af en liten kulle, hvarifrån han under sig i månskenet kunde se palissaderna omkring stridsplatsen, de lysande hvita tälten, som voro uppslagna vid hvardera ändan däraf, samt de vimplar, som prydde dem och fladdrade i månskenet; han kunde också höra väktarne sjunga.
Här stannade banditerna.
»Vi följa inte med dig längre», sade de, »det vore inte rådligt att göra det. Kom ihåg den varning du fått, håll hemligt hvad som har händt dig i natt, och du skall inte få orsak att ångra det.»
»God natt, mina goda herrar», sade Gurth, »jag skall minnas
edra befallningar, och jag hoppas ni inte ta illa upp, om jag önskar er ett säkrare och hederligare yrke.»
Så skildes de, och röfvarena återvände åt det håll, hvarifrån de kommit, medan Gurth fortsatte vägen till sin herres tält. Trots de förmaningar han fått, meddelade han honom hela kvällens äfventyr. Den arflöse riddaren blef ytterst förvånad, ej mindre öfver Rebeckas ädelmod, som han emellertid beslöt att ej begagna sig af, än öfver samma egenskap hos röfvarena, för hvilkas handtverk den eljes
tycktes vara helt främmande. Hans betraktelser öfver dessa egendomliga förhållanden afbrötos emellertid snart, ty han insåg, att han måste bege sig till hvila, både på grund af dagens ansträngningar och nödvändigheten att samla krafter till följande dags strider.
Riddaren lade sig därför till hvila på en mjuk liggbänk i tältet, medan den trogne Gurth sträckte ut sina härdade lemmar på ett björnskinn tvärs för ingången, så att ingen skulle kunna komma in utan att väcka honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>