- Project Runeberg -  Ivanhoe /
107

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skotten. Därefter siktade han betänksamt och noggrant, och
mängden väntade i andlös tystnad på utgången. Bågskytten bragte ej deras goda tanke om hans skicklighet på skam, ty hans pil splittrade vidjan, som han siktat på. Ett jubelrop hördes, och till och med prins Johan glömde af beundran öfver Locksleys färdighet för ett ögonblick den ovilja han hyste för honom. »Dessa tjugu rosenobler», sade han, »och detta jakthorn, som du ärligt har vunnit, äro dina; vi skola öka dem till femtio, om du vill ta på dig uniform
och ta tjänst vid vårt lifgarde och alltid vara omkring vår person. Ty aldrig har en så kraftig hand spänt en båge eller ett så säkert öga siktat med en pil.»

»Förlåt mig, ädle prins», sade Locksley, »men jag har aflagt
det löftet, att om jag någonsin tar tjänst, skall det bli hos er kunglige broder, kung Richard. Dessa tjugu rosenobler öfverlämnar jag till Hubert, som i dag har skött sin båge lika bra som hans farfar vid Hastings. Hade han ej i sin anspråkslöshet undandragit sig profvet, skulle han lika väl som jag ha träffat vidjan.»

Hubert skakade på hufvudet, då han mottog den främmandes
gåfva, medan Locksley, som ville undandraga sig ytterligare
uppmärksamhet, blandade sig med mängden och ej vidare syntes till.

Den segrande bågskytten skulle kanske ej så lätt ha undgått
prins Johans uppmärksamhet, om ej saker af större vikt och
allvarliga bekymmer i detta ögonblick hade upptagit hans tankar. Han kallade på sin kammarsven, då han gaf folket en vink att bege sig bort från täflingsplatsen, och ålade honom att oförtöfvadt galoppera till Ashby och uppsöka juden Isaac. »Säg till den hunden», sade han, »att han, innan solen går ner, skall sända mig två tusen kronor. Han vet, hvilken pant jag erbjuder, men du kan som bevis på, att du kommer från mig, visa honom denna ring. Resten af
pengarna måste inbetalas i York inom sex dagar. Underlåter han det, skall det kosta den otrogne skurken hans hufvud. Se till, att du inte rider förbi honom på vägen, ty den omskurne trälen var här och stoltserade med sin stulna prakt bland oss.»

Med dessa ord steg prinsen åter till häst och återvände till
Ashby, medan hela mängden, då han var borta, likaledes bröt upp och skingrade sig.

*


FJORTONDE KAPITLET.



Prins Johan höll sitt stora gästabud i borgen Ashby, som
tillhörde Roger, grefve af Winchester, hvilken på den tiden befann sig i det heliga landet. Prins Johan hade emellertid utan betänkligheter bemäktigat sig hans borg och förfogat öfver hans egodelar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free