Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes kungliga myndighet åtminstone skulle fullt erkännas i denna lilla krets, tycktes sätta en ära i att uppträda som den förste af hennes undersåtar.
Förgäfves sökte han dock blända henne med utsikten till en
inbillad tron. Rowena, som hade ett godt förstånd, betraktade ej hans plan som utförbar ej heller som önskvärd för hennes del, om den också kunnat genomföras. Utan att försöka dölja sin kända böjelse för Ivanhoe, förklarade hon, att äfven om denne aldrig kunde bli hennes make, skulle hon hellre ta sin tillflykt till ett kloster än
dela en tron med Athelstane, hvilken hon alltid hade föraktat och som hon nu började grundligt afsky tack vare den pina hon fick utstå för hans skull.
Icke desto mindre fortfor Cedric, som ej hyste synnerligt höga tankar om kvinnlig beständighet, att använda alla de medel, som stodo i hans makt, för att åvägabringa det eftersträfvade partiet, hvarigenom han inbillade sig, att han gjorde anglosaxarnes sak en väsentlig tjänst. Sonens plötsliga och romantiska uppträdande på stridsplatsen vid Ashby hade han med fog betraktat nästan som en dödsstöt för sina förhoppningar. Hans faderskärlek hade visserligen
för ett ögonblick fått öfverhand öfver hans stolthet och
fosterlandskärlek, men de hade bägge kommit åter med full styrka, och under förenad påverkan af dem var han nu sinnad att göra ett kraftfullt försök att bringa förbindelsen mellan Athelstane och Rowena till stånd, samtidigt med att han vidtog de andra åtgärder, som voro nödvändiga för att främja återvinnandet af den anglosaxiska själfständigheten.
För denna sak sökte han nu bearbeta Athelstane. Men hans
varma och enträgna förmaningar hade lika liten verkan på den tröge Athelstanes otillgängliga sinne som glödande kulor, hvilka falla ner i vattnet, där de framkalla ett svagt fräsande och litet rök, men sedan genast svalna.
Då Cedric uppgaf detta arbete, som kunde jämföras med att
sporra ett trött ök eller att hamra på kallt järn, och vände sig till sin myndling Rowena, hade han ej stort mera tillfredsställelse af att tala med henne, ty då hans närvaro störde samtalet mellan Rowena och hennes favorittärna om Wilfreds tapperhet och öde, underlät
Elgitha ej att hämnas både sin härskarinna och sig själf genom att föra talet på, hur Athelstane blef kastad ur sadeln under torneringen, det obehagligaste ämne, som kunde föras på tal i Cedrics närvaro. För denne inbitne anglosaxare var dagens resa därför rik på allehanda missräkningar och obehag, så att han mer än en gång i
tysthet svor öfver torneringen och den, som låtit hålla den, samt sin egen dårskap att någonsin tänka på att bevista den.
Vid middagstiden höllo resenärerna på Athelstanes förslag rast i en skuggig skogstrakt vid en källa, för att låta hästarna hvila och själf va stärka sig med den reskost, hvarmed den gästfrie abboten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
