Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för angriparne, medan lady Rowena midt i tåget och juden och hans dotter i eftertruppen hade samma olyckliga öde.
Af hela tåget undkom ingen utom Wamba, som vid detta
tillfälle visade långt mera mod än de, som gjorde anspråk på att ha mera förstånd. Han bemäktigade sig ett svärd, som tillhörde en af tjänarne, slog omkring sig därmed som ett lejon, dref tillbaka flera personer, som närmade sig honom, och gjorde ett käckt, om än fruktlöst försök att komma sin herre till hjälp. Då narren ej längre kunde försvara sig mot öfvermakten, sprang han af hästen, ilade in i den täta skogen och undkom under den allmänna förvirringen.
Men då den tappre narren befann sig i säkerhet, tänkte han
mer än en gång på, om han inte skulle vända om och dela
fångenskapen med sin herre, hvilken han var uppriktigt tillgifven.
»Jag har hört folk tala om frihetens välsignelser», sade han till sig själf, »men jag önskar, att någon vis man ville lära mig, hvad jag skall använda den till nu, då jag har den.»
Då han uttalade dessa ord högt, ropade en röst tätt bredvid
honom helt dämpadt och försiktigt: »Wamba!» och i det samma
sprang en hund, i hvilken han igenkände Snappopp, upp på honom och viftade med svansen. »Gurth!» svarade Wamba lika försiktigt, och svinaherden stod framför honom.
»Hvad är på färde?» sade han ifrigt. »Hvad betyda dessa rop
och denna svärdsklang?»
»Å, det är bara ett puts, som inte är något ovanligt nu för
tiden. De äro fångar allesammans.»
»Hvilka äro fångar?» utbrast Gurth otåligt.
»Vår husbonde och milady och Athelstane och Hundibert och
Oswald.»
»I Guds namn», sade Gurth, »hur ha de blifvit fångar? Och
hvems fångar äro de?»
»Vår husbonde var för rask till att kämpa, och Athelstane var inte rask nog, och de andra ville alls inte slåss. Och det är män med gröna jackor och svarta masker, som ha tagit dem till fånga. Och de ligga allesammans i gräset liksom de vildäpplen du brukar rista ned åt dina svin. Och jag skulle skratta åt det, om jag bara kunde det för gråt.» Och den hederlige narren fällde tårar af uppriktig sorg.
Gurths kinder blossade. »Wamba», sade han, »du har ett
vapen, och ditt hjärta har alltid varit starkare än din hjärna. Vi äro blott två, men ett raskt angrepp af män med mod i bröstet kan uträtta mycket. Följ mig!»
»Hvarthän? Och i hvad afsikt?»
»För att befria Cedric.»
Just som narren ämnade åtlyda hans uppmaning, visade sig
plötsligt en tredje person och bjöd dem bägge att stanna. Att döma efter hans dräkt och vapen skulle Wamba ha tagit honom för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
