Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville lägga in ett godt ord för, att han skulle släppas in. Eremiten sköt hastigt bommen från dörren och släppte in Locksley och hans bägge ledsagare.
»Hvad är det för en kamrat du har hos dig, eremit?» blef
skyttens första fråga, så snart han fick se riddaren.
»En broder af vår orden», svarade eremiten. »Vi ha suttit vid våra böner hela natten.»
»Han är säkert en munk af den. stridande kyrkan», svarade
Locksley, »och det är visst flera af den sorten ute i natt. Du skall veta, broder, att du måste lägga rosenkransen å sido och ta fram pikstafven; vi behöfva alla våra käcka kamrater, både klerker och lekmän. Men», tillade han och förde honom litet afsides, »är du galen, som släpper in en riddare, du inte känner? Har du glömt våra lagar?»
»Inte känner?» svarade eremiten dristigt. »Jag känner honom
lika väl som en tiggare känner sin matskål.»
»Hvad heter han då?»
»Hans namn», sade eremiten, »hans namn är riddar Anthony af
Scrabelstone — som om jag skulle dricka med en person utan att veta hans namn!»
»Du har druckit mer än nog, broder», sade jägaren, »och jag
är rädd, att du också har pratat mer än nog.»
»Min bäste skytt», sade riddaren, i det han trädde fram, »var inte ond på min muntre värd. Han skänkte mig endast den gästfrihet, som jag skulle ha aftvingat honom, om han hade nekat mig den.»
»Du aftvinga mig något», sade eremiten. »Vänta du bara, tills jag har utbytt denna grofva kåpa mot en grön jacka. Om jag då inte låter en pikstaf ringa tolf för dina öron, så vill jag hvarken vara en riktig klerk eller en riktig jägare.»
Medan han sade detta, drog han af sig sin kåpa och visade
sig i tätt åtsittande svart lärftströja och underbenkläder, hvaröfver han i hast klädde på sig en grön jacka och benkläder af samma färg. »Var god och snör mina band», sade han till Wamba, så skall du få en bägare kanariesekt för besväret.»
»Tack skall du ha för din sekt», sade Wamba, »men tycker
du det är rätt af mig att hjälpa dig med att förvandla dig från en from eremit till en syndig skogsman?»
»Du skall inte vara rädd», sade eremiten,» jag skriftar bara min gröna jackas synder för min munkkåpa, så är alltsammans bra igen.»
»Amen!» svarade narren. »En botfärdig i kläde bör ha en
biktfar i säckväf, och er kåpa kan mycket väl ge min brokiga jacka absolution på köpet.»
Därvid hjälpte han eremiten att knyta den oändliga mängd
snören, hvarmed benkläderna fästes vid tröjan.
Medan de voro sysselsatta därmed, förde Locksley riddaren litet afsides och sade: »Neka inte, herr riddare, ni är den, som afgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>