Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kan ni inte gissa det?» svarade de Bracy. »Ni tempelherrar
ha stort rykte som kvinnojägare.»
»Jag vill säga er som sanningen är», sade tempelherren, »jag
bryr mig inte om er blåögda skönhet. Det finns en annan i tåget, hvars sällskap jag mera åtrår.»
»Hvad? Skulle ni kunna nedlåta er till tärnan?»
»Nej, herr riddare», sade tempelherren stolt. »Till tärnan
nedlåter jag mig inte. Jag har bland fångarna ett byte lika vackert som ert.»
»Vid den heliga mässan, ni menar den vackra judinnan!» sade
de Bracy. »Jag skulle ha kunnat svära på, att edra tankar mera sysslade med den gamle ockrarens penningpåsar än med dotterns svarta ögon.»
»Jag kan beundra bägge delarna», svarade tempelherren.
»Dessutom är den gamle juden blott hälft pris. Jag måste dela bytet från honom med Front-de-Boeuf, som inte vill låta oss få använda sin borg för intet.»
Under detta samtal försökte Cedric locka ur dem, som bevakade, honom, någonting om hvad slags folk de voro och hvad afsikten var med öfverfallet.
Förgäfves sökte dock Cedric anställa förhör med sina väktare, hvilka hade för många goda skäl till sin tystnad för att låta förmå sig till att bryta den. De jagade fortfarande framåt med honom i hvinande fart, tills Torquilstone, Reginald Front-de-Boeufs gamla förfallna borg, reste sig vid ändan af en allé. Då Cedric såg tornen på Front-de-Boeufs borg höja sina grå och mossbelupna tinnar i morgonsolen öfver de omgifvande skogarna, fick han ögonblickligen en aning om orsaken till hela olyckan.
»Jag gjorde röfvarena och de fredlösa här i skogarna orätt»,
sade han, »då jag antog, att slika stigmän hörde till deras band; lika gärna kunde jag ha förväxlat röfvarena i dessa snår med Frankrikes glupska vargar. Säg mig, hundar, är det mitt lif eller min förmögenhet er herre eftertraktar?»
De män, som bevakade dem, voro lika stumma som förut, och
nu gjorde de halt utanför borgporten. De Bracy stötte tre gånger i sitt horn, och bågskyttarne, som ställt sig på muren vid deras ankomst, skyndade sig att fira ned vindbryggan och släppa in dem.
Lady Rowena skildes därpå från sitt följe och fördes till ett afsides liggande gemak, visserligen med all artighet, men utan att man frågade henne, om hon hade lust därtill. Samma oroande utmärkelse visades Rebecka, trots alla böner från hennes far, som i denna yttersta vånda till och med bjöd pengar, om hon kunde få stanna hos honom. »Eländige hedning», svarade en af hans vaktare, »då du har sett din håla, skall du inte önska, att din dotter skall dela den med dig», och utan vidare blef den gamle juden med våld
släpad bort åt ett annat håll än de andra fångarne. Tjänarne fördes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
