Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påhälsning hos Isaac från York i hans långt strängare fångenskap. Den stackars juden hade i hast släpats ner i ett fängelsehål i borgen, hvars golf låg djupt under marken och var mycket fuktigt, emedan det till och med låg djupare än själfva borggrafven. Den enda dagern kom genom ett par gluggar, som sutto så högt upp, att fången alls icke kunde nå dem. Till och med vid middagstiden föll genom dessa
öppningar endast ett dunkelt och osäkert ljus, som förvandlades till fullständigt mörker långt innan den öfriga borgen gått miste om dagsljusets välsignelse.
Vid ena ändan af denna förfärliga fängelsehåla stod ett stort spiselrost, tvärsöfver hvilket det låg några af rost halft uppfrätta järnstänger.
Hela fängelsets utseende kunde ha förfärat en modigare man
än Isaac, som dock var mera lugn nu, då den hotande faran hade drabbat honom, än han tycktes vara, då han pinades af en ångest, hvars orsak ännu var aflägsen och berodde af tillfälligheter. Icke heller var det första gången Isaac befann sig i så farliga omständigheter. Han hade därför erfarenheten till vägledare och hoppet om, att han åter liksom förut kunde befrias som en fången fågel från
fågelfängaren. Framför allt hade han ett stöd i sitt folks orubbliga hårdnackenhet och den oböjliga bestämdhet, hvarmed man ofta har sett israeliter finna sig i de största plågor, som våld och makt kunna tillfoga dem, hellre än att tillfredsställa våldsmännen genom att uppfylla deras fordringar.
I denna stämning af passivt motstånd och med sina kläder
samlade under sig för att skydda sig mot det våta stengolfvet, satt Isaac i en vrå af sitt fängelse, där hans sammanknäppta händer, hans tofviga hår och skägg, hans pälsverkskappa och höga mössa, sedda i den matta, brutna belysningen, skulle ha gjort honom värdig en Rembrandts pensel, om denne berömde målare hade left på den tiden.
Juden satt i oförändrad ställning i nära tre timmar, efter hvilkas förlopp det hördes steg i fängelsetrappan. Bommarna gnisslade, då de drogos ifrån, gångjärnen knakade, då den låga dörren öppnades och Reginald Front-de-Boeuf inträdde i fängelsehålan, följd af tempelherrens bägge saracenska slafvar.
Front-de-Boeuf, en lång, kraftfullt byggd man, som tillbragt sitt lif i krig eller privata fejder och tvister, och som ej skytt något medel för att utsträcka sitt länsvälde, hade anletsdrag, som öfverensstämde med hans karaktär och uttryckte alla slags onda lidelser. De ärr, hvaraf hans ansikte var fullt, skulle, om man sett dem i ett
annat ansikte, ha väckt det vördnadsfulla deltagande, som
bevisen på berömlig tapperhet äro värda; men hos Front-de-Boeuf ökade de endast det grymma uttrycket i hans anlete och den skräck hans närvaro ingaf. Denne skräckinjagande baron var klädd i en skinnjacka, som slöt tätt om kroppen och var skafd och nedsmutsad af rustningen. Han hade inga vapen utom en dolk i sitt bälte; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
