Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarvid de efter långa och hetsiga underhandlingar om de olika fördelar, som hvar och en gjorde anspråk på, slutligen kommit öfverens om sina olyckliga fångars öde.
Det var därför först vid middagstiden de Bracy, till hvars
förmån planen först blifvit uppgjord, visade sig för att fullfölja sina syften med hänsyn till lady Rowenas hand och besittning.
Den gångna tiden hade ej helt och hållet användts till
rådplägning med hans medsammansvurne; de Bracy hade också fått tid att smycka sin person efter den tidens pråliga smak. Hans gröna jacka och masken voro nu aflagda. Hans långa, tjocka hår var friseradt så, att det i konstmässiga lockar böljade ned öfver hans med dyrbart pälsverk besatta mantel. Hans skägg var afrakadt, hans rock nådde till midt på benen, och det bälte, som sammanhöll den och i hvilket
hans tunga svärd hängde, var smyckadt med upphöjdt guldbroderi. Skorna voro på den tiden ofantligt långa, och spetsarna på Maurice de Bracys kunde ha tagit priset bland de elegantaste kavaljerers, ty de voro böjda uppåt och vridna som vädurshorn.
Han hälsade på lady Rowena genom att aftaga sin sammetsbarett. Med den gaf han henne en vink att taga plats, och då hon fortfor att stå, drog riddaren handsken af sin högra hand och trädde fram för att föra henne till en stol. Men Rowena afvisade med en åtbörd den erbjudna artigheten och ssde: »Som jag befinner mig i närvaro af min fångvaktare, herr riddare — och annorlunda tillåta
omständigheterna mig ej att betrakta er —, så passar det sig bäst för fången att förbli stående, tills hon erfarit sin dom.»
»Ack, sköna Rowena», svarade de Bracy, »ni står inför er fånge, inte er fångvaktare, och det är af edra sköna ögon de Bracy måste mottaga den dom, som ni förgäfves väntar af honom.»
»Jag känner er icke, herr riddare», sade damen och rätade upp sig med all den kränkta rangens och skönhetens stolthet, »jag känner er inte, och den oförsynta förtrolighet, hvarmed ni tilltalar mig på trubadurspråket, utgör intet försvar för en röfvares våldsgärning.»
»Dig själf, fagra mö», svarade de Bracy i samma ton som förut, »dina egna behag måste allt tillskrifvas, hvad jag syndat mot den aktning, jag är skyldig henne, som jag korat till mitt hjärtas drottning och mina ögons ledstjärna.»
»Jag säger er ännu en gång, herr riddare, jag känner er icke, och ingen man, som bär kedja och sporrar, borde så tränga sig in på en värnlös kvinna.»
»Att jag är okänd för er, är min olycka, men låt mig dock
hoppas, att de Bracys namn ej alltid har varit onämndt, då
minnesångare eller härolder prisat ridderliga bedrifter antingen inom skrankorna eller på valplatsen.»
»Öfverlåt då ert pris till härolder och minnesångare, herr
riddare, det passar bättre för deras mun än för er, och säg mig, hvem af dem som skall berätta, antingen i sång eller i torneringskrönikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
