Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hals. — Nu har jag det», tillade han efter ett ögonblicks paus, »ni, tempelherre, kan ju skrifva, liksom ni kan läsa, och om vi blott kunna finna de skrifdon, som tillhörde min kaplan, som dog för ett år sedan midt under sina julkalas...»
»Med förlof», sade väpnaren, »jag tror, att gamla Urfried har dem i förvar någonstädes af kärlek till sin biktfar. Jag har hört henne säga, att han var den siste man, som någonsin tilltalat henne så, som en höfvisk man bör tilltala en matrona eller jungfru.»
»Gå då och sök upp dem, Engelred», sade Front-de-Boeuf, »och
sedan, herr tempelherre, skall ni skrifva ett svar på denna fräcka utmaning.»
»Jag vill hellre göra det med svärdsudden än med pennspetsen», sade Bois-Guilbert. »Men ske som du vill.»
Han satte sig ned och skref på franska ett bref af följande
innehåll:
»Riddar Reginald Front-de-Boeuf samt hans adliga bundsförvanter och vänner mottaga inga utmaningar från trälar, lifegna eller flyktingar. Om den person, som kallar sig den svarte riddaren, verkligen kan göra anspråk på ridderskapets ära, så må han veta, att han är vanärad af det sällskap, hvari han nu befinner sig, och ej har rätt
att kräfva räkenskap af ädelborna män. Angående de fångar vi tagit bedja vi er af kristligt förbarmande sända in en andlig man att mottaga deras skriftemål och bereda dem till döden, eftersom det är vår bestämda föresats att afrätta dem i dag före middagen, så att deras hufvud må kunna utställas på borgmuren och sålunda visa alla huru ringa vi akta de män, som satt sig i rörelse för att befria dem. Därför bedja vi er, som sagdt, sända in en präst för att
bereda dem till döden, ty därigenom gören I dem den sista jordiska tjänsten.»
Då detta bref förseglats, lämnades det till väpnaren och af
honom till det bud, som väntade utanför, som svar på det bref, han haft med sig.
Då bonden sålunda utfört sitt värf, återvände han till de
allierades högkvarter, som för närvarande var uppslaget under en väldig ek ungefär tre pilskottslängder från borgen. Här väntade Wamba och Gurth med sina bundsförvanter, den svarte riddaren och Locksley, samt den gladlynte eremiten, otåligt ett svar på sin utmaning.
Rundt omkring syntes på något afstånd mången käck bonde, hvars jägardräkt och väderbitna ansikte visade, af hvad art hans vanliga sysselsättning var. Öfver två hundra hade redan samlat sig, och flera kommo hastigt till. Deras anförare utmärktes endast af en fjäder i mössan, medan deras dräkt, vapen och öfriga utrustning i alla andra afseenden voro lika de andras.
Förutom dessa skaror hade det också sedan kommit en mindre
ordnad och sämre beväpnad styrka, bestående af de anglosaxiska invånarne från närmaste by samt en mängd lifegna och tjänare från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>