Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett, hindrades af Urfried. Rebecka gick tillbaka för att meddela Ivanhoe utgången.
De fingo ej synnerligt lång tid att beklaga, att denna källa till närmare upplysningar hade svikit dem, eller till att grubbla öfver, hur de skulle kunna anskaffas, ty larmet, som åstadkoms af förberedelserna till försvaret, blef nu tiofaldt starkare, och buller och rop hördes öfverallt. Riddarnes röster hördes uppmuntra sina män eller
leda försvaret, men deras befallningar öfverröstades ofta af vapengny eller högljudda rop från dem de talade till.
Men Ivanhoe brann af otålighet öfver sin overksamhet. »Om
jag bara kunde släpa mig bort till fönstret», sade han, »så att jag kunde se, hur det går i denna strid. Om jag bara hade en båge eller en stridsyxa, för att slå om också blott ett enda slag för vår befrielse! Det är förgäfves — förgäfves — jag har hvarken krafter eller vapen.»
»Gräm er inte, ädle riddare», svarade Rebecka. »Larmet har
plötsligt upphört; kanske blir det inte någon strid af.»
»Ni förstår er inte på det», sade Wilfred otåligt. »Denna
tystnad visar blott, att männen nu äro på sin post på murarna och om ett ögonblick vänta ett angrepp. Om jag ändå kunde komma bort till fönstret...»
»Ni skulle endast skada er genom att försöka det, ädle riddare», svarade hans vårdarinna. Men då hon märkte den häftiga oro, som behärskade honom, tillade hon i bestämd ton: »Jag skall själf ställa mig vid fönstret och, så godt jag kan, beskrifva för er, hvad som försiggår där ute.»
»Rebecka, kära Rebecka!» utbrast Ivanhoe. »Det är intet
tidsfördrif för en jungfru — utsätt er icke för att bli sårad eller dödad, ty jag skulle bli olycklig i hela mitt lif, om jag varit anledning därtill; tag åtminstone skydd bakom den gamla skölden där, och visa er så litet som möjligt vid fönstret.»
Med beundransvärd snabbhet åtlydde Rebecka Ivanhoes
föreskrifter, och i det hon skaffade sig värn af en stor gammal sköld, som hon ställde upp för den nedre delen af fönstret, kunde hon med tämlig säkerhet för sin person se en del af hvad som försiggick utanför borgen och omtala för Ivanhoe, hvilka förberedelser de angripande gjorde till stormningen. Den plats, Rebecka sålunda hade fått, var särdeles lämplig för detta ändamål, ty som hon befann sig
i ett hörn af byggnaden, kunde hon icke allenast se, hvad som försiggick utanför borgens område, utan hade också en öfverblick af det utanverk, som sannolikt skulle bli det första målet för det påtänkta angreppet. Det var en icke mycket hög yttre skans, som var bestämd att skydda den bakport, genom hvilken Front-de-Boeuf nyss hade släppt ut Cedric. Borggrafven skilde detta brohufvud från den öfriga fästningen, så att det, i händelse det eröfrades, var lätt att afskära förbindelsen med hufvudbyggnaden genom att afkasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
