Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvem är fallen?» utbrast Ivanhoe. »I den heliga jungfruns
namn, säg mig, hvem som är fallen!»
»Den svarte riddaren», svarade Rebecka med matt röst; men
ett ögonblick därefter ropade hon med glad ifver: »Nej, nej!
Härarnas Gud vare prisad! Han är uppe igen och kämpar, som om det vore tjugu mäns styrka i denne ende mans arm. Hans svärd springer af — nu rycker han en yxa från en af bönderna — han tränger Front-de-Boeuf tillbaka med hugg på hugg. Jätten böjer sig och vacklar som en ek för skogshuggarens yxa — han faller — han faller!»
»Front-de-Boeuf?»
»Front-de-Boeuf! Hans män ila honom till undsättning, anförda af den stolte tempelherren — deras förenade styrka tvingar riddaren att stanna. De släpa Front-de-Boeuf innanför murarna.»
»Angriparne ha intagit den första förskansningen, inte sant?»
»Jo, det ha de!» utbrast Rebecka. »Och de ansätta de
belägrade hårdt på den yttre muren; några sätta till stegar, andra svärma som bin och försöka klättra upp på hvarandras axlar — ned rulla stenar, bjälkar och trädstammar på deras hufvud, och så snart de fört undan de sårade, intaga nya män deras platser vid angreppet. Store Gud! Har du skapat människorna efter ditt beläte, för att
det så grymt skulle skändas af sina bröders händer?»
»Tänk inte på det... det är inte tid till slika tankar. Hvem
viker .. . hvem tränger fram?»
»Stegarna störta», sade Rebecka rysande, »stridsmännen ligga
och kräla under dem som krossade maskar. De belägrade ha
öfverhand.»
»Helige Georg, kämpa för oss!» utbrast riddaren. »Vika de
fega bönderna?»
»Nej, de kämpa som det anstår tappra bönder — den svarte
riddaren närmar sig bakporten med sin väldiga yxa — de åskslag han riktar mot den kan ni säkert höra öfver kampens larm och rop. Stenar och bjälkar störta ner öfver den käcke stridsmannen — han frågar ej mera efter dem än om de vore tisteldun eller fjäder.»
»Vid S:t Johan d’Acre!» sade Ivanhoe och reste sig glad upp
på armbågen, »jag trodde, att det blott fanns en man i England, som kunde utföra en sådan bragd.»
»Porten sviktar», fortfor Rebecka, »den brakar — den splittras af hans slag — de största in — utanverket är taget. O Gud! De störta ner försvararne från murtinnarna — de kasta ner dem i grafven. O människor, om I ären människor, så skona dem, som inte längre kunna göra motstånd!»
»Bron — bron, som står i förbindelse med borgen — ha de
tagit den?»
»Nej», svarade Rebecka, »tempelherren har ryckt bort den planka, som de gingo öfver — några få af försvararne sluppo in i borgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
