Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knappt voro de borta, förr än en procession plötsligt visade
sig under skogens gröna grenar, skred långsamt öfver den öppna platsen och drog bort i samma riktning som Rowena och hennes följeslagare. I förväntan på den rika gåfva eller »själaskatt», som Cedric hade utlofvat, följde munkarne från ett närliggande kloster med den bår, hvarpå Athelstanes lik låg, och sjöngo psalmer, medan det i långsam sorgetakt bars på hans vasallers skuldror till
hans borg Coningsburgh, för att nedläggas i samma graf som
Hengist, från hvilken den aflidne härstammade. Många af hans vasaller hade samlat sig vid underrättelsen om hans död och följde båren med alla yttre tecken till sorg och bedröfvelse. Åter reste de fredlöse sig och ägnade döden samma enkla och frivilliga hyllning, som de nyss ägnat skönheten; munkarnes långsamma sång och tunga steg väckte hos dem minnet af deras kamrater, som fallit under gårdagens strid. Men sådana minnen stanna ej länge hos dem, som lefva ett lif rikt på faror och dristiga företag, och innan dödssångens toner dött bort för vinden, sysslade de fredlöse med att dela bytet.
»Tappre riddare», sade Locksley till den svarte riddaren, »utan hvars käcka mod och kraftiga arm vårt företag alldeles skulle ha strandat, jag ber er af detta byte taga hvad som behagar er och kan påminna er om detta vårt mötesträd.»
»Jag mottar anbudet», sade riddaren, »lika ärligt som det
framställts, och jag ber om tillåtelse att få förfoga öfver riddaren Maurice de Bracys person efter mitt godtfinnande».
»Han är redan er tillhörighet», sade Locksley, »och det är
lyckligt för honom; annars skulle tyrannen ha dinglat från den högsta grenen på denna ek med så många af hans friknektar, som vi kunnat få tag i, hängande tätt som ekollon omkring honom. Men han är din fånge, och då är han säker, om han så hade dödat min far.»
»De Bracy», sade riddaren, »du är fri — gå. Den, hvars fånge
du är, försmår att utkräfva en låg hämnd för hvad som tillhör det
förflutna. Men akta dig för framtiden, att det inte händer dig något
värre. Maurice de Bracy, jag säger dig: tag dig i akt!»
De Bracy bugade sig djupt och fattade en häst i tygeln, ty
flera hästar, som tagits i Front-de-Boeufs stall, stodo där sadlade och utgjorde en värdefull del af bytet. Han svingade sig i sadeln och galopperade bort genom skogen.
Då det uppseende, som denna tilldragelse hade framkallat, något hade lagt sig, tog höfdingen från sin hals det rikt utstyrda hornet med tillhörande bälte, som han nyligen vunnit vid bågskjutningen i närheten af Ashby.
»Ädle riddare», sade han till mannen med hänglåset, »om ni inte försmår att mottaga ett horn, som en engelsk bonde en gång har burit, så vill jag be er behålla detta som ett minne af ert tappra dåd — och ifall ni har något att göra och, som det ofta händer en tapper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
