Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänskapligt utbyte af artigheter. Slå till, om du vågar, broder — jag skall stå för ditt slag, om du står för mitt»
»Du är i vinsten, efter du har den där järnskopan på
hufvudet», sade munken, »men akta dig, du skall bita i gräset, om du också vore själfve Goliath från Gath, du med din kopparhjälm.»
Munken blottade sin muskulösa arm upp till armbågen, och med
hela sin kraft gaf han riddaren ett knytnäfslag, som kunde ha fällt en oxe till marken. Men hans motståndare stod fast som en klippa. Ett högt rop uppgafs af alla de omkringstående, ty klerkens näfslag voro väl kända bland dem alla, och det var högst få, som ej vare sig på skämt eller allvar haft tillfälle att pröfva deras styrka.
»Välan, munk», sade riddaren, i det han drog af sig sin handske, »hade jag skydd på hufvudet, så vill jag inte ha något på handen. Stå nu stadigt, som det anstår en man.»
»Jag vänder min kind till den, som slår», sade klerken. »Om
du kan röra mig ur fläcken, kamrat, ger jag dig den lösepenning juden skall betala.»
Så talade den starke prästen och intog en trotsig ställning. Men hvem kan motstå sitt öde? Riddarens näfslag gafs med sådan kraft och god vilja, att munken stöp på hufvudet i gräset till stor förvåning för alla åskådarne. Men han reste sig igen, hvarken ond eller modfälld.
»Broder», sade han till riddaren, »du borde ha användt din
styrka med större varsamhet. Det skulle ha blifvit en dålig mässa jag kunnat sjunga, om du krossat mitt käkben, ty den pipare, som saknar underkäk, blåser illa. Här har du i alla fall min hand till ett vänskapligt bevis på, att jag inte vill byta flera knytnäfslag med dig, efter som jag tappade på den byteshandeln. Låt det nu vara slut med all ovänskap, och må juden betala lösepenning, efter leoparden inte kan bli af med sina fläckar och han väl lär fortfara att vara jude.»
»Prästen», sade Clement, »är inte hälften så säker på judens
omvändelse, sedan han fick den där upptuktelsen.»
»Hvad, du slyngel, hvad pratar du om omvändelse? Finns det
ingen respekt längre? äro alla herrar och ingen menig man? Jag skall tala om för dig, din slyngel, att jag var litet yr i hufvudet, då jag fick riddarens slag, annars hade jag nog stått för det, men om du kommer med flera stickord, skall du få se, att jag kan ge lika väl som ta emot.»
»Stilla nu, alle man!» sade anföraren. »Och du, jude, tänk på din lösepenning; jag behöfver inte säga dig, att din ras är förbannad i alla kristna samhällen, och var säker på, att vi inte skola tåla din närvaro ibland oss. Tänk därför på ett anbud, medan jag ser till en fånge af annat skrot och korn.»
»Blefvo många af Front-de-Boeufs män tagna till fånga?»
frågade den svarte riddaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
