Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
SÖNDAGEN EFTER JUL
tidsrörelser hafva dött, ofta långt fortare än den mest
förhoppningsfulle vågat tro, men församlingen lefver, ty Kristus
lefver. »Jag lefver; I skolen ock lefva.» Och församlingen
lefver för att till slut hembära full seger.
Men eftersom vi nu lefva i och med Kristi ständigt
lefvande församling, låtom oss också se till, att vi växa, alldeles
såsom Jesus-barnet växte!
Gaf du riktigt akt på sista versen i vår text: När Josef hade
kommit till Galileens bygder, »bosatte han sig i en stad, som
hette Nasaret, för att det skulle fullbordas, som var sagdt
genom profeterna. Ty han skulle ju kallas nasaré?»
Det ligger en särskild hemlighet i de sista orden, en
hemlighet, som vi behöfva få fatt på och lära oss rätt förstå. Jesus
växte upp i stillheten i det ringa Nasaret, långt från världens makt
och glans, riktigt i det fördolda. Och han skulle kallas just så:
nasaré. Nézer, »telningen», det var ju ett af hans namn i
profetian. Såsom ett skott hade han skjutit upp ur Isais afhuggna
stam; såsom en telning från dess rötter skulle han bära frukt
(Jes. 11: 1). »Han sköt upp såsom en ringa telning inför
Herren, såsom ett rotskott ur torr jord» (Jes. 53: 2). Han bar alltjämt
ringhetens märke; han växte upp i det enkla
timmermanshemmet i det undangömda Nasaret. Men där blef han allt starkare
och uppfylldes af vishet, och Guds nåd var öfver honom (Luk.
2: 40). Där fördjupades hans medvetande om hans ställning till
Gud; där aflade han de första tros- och lydnadsprofven. Och
så, när tiden var inne, framträdde han såsom en man, såsom en
hjälte, såsom syndens och dödens besegrare. Och det som
framför allt gjorde det, det lyser tydligt fram i hans lif och verk
såsom man: han lefde i sin Faders ord under bön.
Förstå vi under denna bråda, jäktande, oroligt verksamma
tid betydelsen af just denna stillhet, detta växande i det fördolda?
Förstån I, unga kristna, det, huru I behöfven mogna under
bön vid Guds ord, och att det nya sinne, som blifvit eder gifvet,
främst skall komma till uppenbarelse i hemmet och den dagliga
jordiska kallelsen? Lurar icke en fara på eder, den att göra sig
alldeles för snart gällande, att träda fram utan djupare
förutsättningar, utan erfarenhet? Jag skulle icke ett ögonblick vilja slå
vatten på elden eller dämpa eder verksamhetslust. Svensken är
alltför mycket redan af naturen frestad att slå sig i ro och endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
