- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
54

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54 FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN

Hvad rör oss världens hot och hån?
Vår broder är Guds ende son.
Ho kan oss nu fördärfva?

Pris vare dig evinnerlig,

Som oss din nåd beviste!

Vi äro nu Guds barn med dig,

O Herre Jesu Kriste.

Så må nu hvar man vara glad

Och prisa Gud i allan stad!

Han är vår käre fader.» (Sv. Ps. 49: 4, 5)

Således, Kristus, Guds enfödde son, har blifvit vår broder.
Det är julbudskapet.

Men måste icke ett broderskapsförhållande, om det skall
kunna utveckla sitt rika innehåll — så vida det nu annars är
rikt — vara något ömsesidigt? Det beror ju icke blott på den
ena parten, utan lika mycket också på den andra. Det gäller
ju ett förhållande mellan fria väsenden, här mellan honom, den
i högsta måtto, ja, fullkomligt frie, och oss, förhållandevis fria.
Han har gått oss i oändlig broderlig kärlek till mötes. Den fråga,
på hvilken det till sist ändock för vår del beror, är och förblir
då denna: vilja också vi, hvar och en för sig, gå honom på ett i
någon mån motsvarande sätt till mötes?

Han har blifvit såsom en af oss. Vilja vi, äfven om
naturligtvis blott steg för steg, blifva såsom han, verkligt blifva ett
med honom i sinne och lif? Han var utan synd, men tog på sig
syndens skuld och bröt syndens band. Vilja vi verkligt låta oss
af hans hand lösas från det som skiljer honom och oss åt? Vilja
vi åtminstone låta det komina till en verklig början därmed?

Först då blir ju broderskapet ömsesidigt och kan utveckla
allt hvad däri från hans sida ligger i löfte och erbjudande. Och
är det icke det som, fastän ännu mera direkt och positivt, ligger
utsagdt i ordet i dag: »Hvar och en som gör min himmelske
faders vilja, den är min broder och min syster och min moder»?

Jesus talar här om den närmaste frändskap mellan honom
och vissa människor, märk väl, icke alla. Och därmed pekar
han helt visst på något af det allra största och högsta, till hvilket
vi skulle kunna komma. Om du i någon mån känner både honom
och dig själf och den af naturen djupa klyftan emellan eder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free