Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN 57
dan svag begynnelse hade det ju icke kommit hos dessa första
lärjungar. Och bristerna hos dem i lydnadens lif voro ju
esomoftast gapande stora. Men ändock, huru allvarligt är det icke,
detta ord: »Hvar och en som gör min himmelske faders vilja,
den är min broder och min syster och min moder»! Hur mycket
vi än äro berättigade att fånga trösten, få vi icke släppa allvaret.
Må å andra sidan ingen missförstå mig! Jag känner, att
det här ligger nära att visa miste. Några kunna inför hvad som
sagts sitta med den berättigade frågan: »Är då detta vårt verk,
detta att göra Guds vilja, och därför också, så långt det lyckas,
vår förtjänst?» Ack nej, visst icke.
Jag har aldrig sett eller hört någon verkligt allvarlig
människa, som tagit detta af sig själf. Människor, som taga det
ytligt, kunna inbilla sig, att de hafva det af sig själfva. Men de ha
inte det som här är fråga om. De stå icke i verklig öfning af
Guds vilja. De ha på sin höjd gjort någorlunda efter en ytlig
mänsklig uppfattnings kraf. Men förblanda vi detta med att göra
Guds vilja, då är det ett bedrägeri, öfver hvilket vi förr eller
senare måste vakna.
Mänsklig rättfärdighets och gudomlig rättfärdighets,
mänsklig kärleks och gudomlig kärleks mått äro icke desamma. Guds
kraf på både det ena och det andra gå oändligt djupare. Vår
himmelske faders vilja är något väsentligt mer än hvad s. k, borgerlig
rättfärdighet och vanlig människokärlek kräfver. Det vill högre
och rikare krafter därtill än dina egna. Att uppgifva sin egen vilja,
det är detsamma som att omvända sig, omvända sig under
allvarlig syndabekännelse. Och det gör ingen utan att vara i
någon mån knäckt i tron på sin egen kraft.
Det gäller för visso att såsom syndare i tro öfverlåta sig åt
honom, som ensam är »begynnelsen till Guds skapelse», äfven
hans nyskapelse i oss, Jesus Kristus. Det gäller att lefva nådens
lif i det djupaste beroende af hans kraft, af hans förnyande ande.
Och den som gör det, han lär sig förstå hvad det ligger i ett
annat ord om broderskapet med Kristus, det ordet: »Han blyges
icke för att kalla dem bröder» (Hebr. 2: 11), Han lär sig
nämligen mer och mer känna, att Jesus kunde ha många, många
skäl att blygas för sådana bröder. Och så blir det öfverväldigande
nåd alltsamman, både broderskapet och lydnaden och allt.
-■.;. Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
