Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 FEMTE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN
framåt. Men det finnes så mycket af is och mörker i världen,
och det synes vara förkväfdt igen. Och klagan och hopplöshet
ligga nära.
Men nej, vi få icke, vi behöfva icke misströsta. Vi få tro
och hoppas och bida den dag, då vi också få se.
Vi påmintes nyss om, hvilket trons lugn, hvilken ro och
hvila det fanns hos Jesus. Han gaf det aldrig förloradt,
fastän han fick se rätt litet, innan hans ögon slötos i korsets död,
föga frukt af utsädet, fastän han sått den bästa säd på det bästa
sätt och i rikaste mån. Samma ro och lugn erbjudes också oss.
Må vi aldrig glömma, att det finnes slumrande lifsbrodd i
hvarje sanningskorn! Och hekatomberna i Egypten kunna ju
vittna för oss, att den icke dör ens under tusende år. När en
man sått säd i jorden, sofver han och vaknar, och nätter och
dagar gå, och säden skjuter upp i höjden och växer, »han vet
själf icke huru». Det är en naturens hemlighet, att det sker
så. Det är sant, snö och köld och mörker lägga sig öfver den
besådda marken, som börjat blifva lofvande grön, och allt
synes blott vara dömdt att förkväfvas och fördärfvas. Men våren
kommer, sol och regn tinar upp, mjukar upp jorden, och så
skjuter säden upp. Det lefver och växer, det som syntes borta.
Och det vet såningsmannen, och därför bidar han i stillhet. •
Men det finnes en motsvarande nådens hemlighet.
Likasom såningsmannen hoppfullt öfverlämnar allt åt naturen eller
naturens Gud och är trygg, så få äfven vi åt nådens Gud
öfverlämna vår gärning i sanningens tjänst — månne med mindre
tillförsikt, mindre trons visshet? Vi få räkna med hans
ledning, hans styrelse. Guds lefvande ord, sanningen i Kristus är
säd med härlig lifskraft. Lifvets ande är däri. Och det finnes
lika visst som i jorden där ute äfven möjligheter i den jord,
som heter människohjärtat, af Gud gifna, möjligheter, på
hvilka vi få tro.
Låtom oss så och bedja öfver sådden! Det är icke vår sak
att hjälpa säden upp ur jorden. Gud sänder sol och regn. Och
»af. sig själf bär jorden frukt», utan mänskligt åtgörande. Gud
verkar så stilla och tyst, utan buller och bång. Och han kan
vänta, han är långmodig. Det är godt, om vi få del af hans
^inne. »Åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och
bi-<Jar tåligt efter den, till dess att den har fått höstregn och vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
