Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
MIDFASTOSÖNDAGEN
»*\ 7HERKEN icke för att få den mat, som förgås, utan för att
få den mat, som förblifver och har med sig evigt lif.» Med
det ordet mötte Jesus den skara folk, som gjort sig så mycket
besvär med att söka reda på honom, då han efter spisundret
vid Tiberias’ sjö försvunnit ur deras åsyn. Det kunde ju kännas
afkylande nog för dem. Men det var helt visst ett väl behöfligt
ord.
De hade ju, tycktes det, ett visst intresse för honom. Men
det var honom själf alltför jordiskt och världsligt. Han var
endast en brödkonung för dem. För något högre tycktes de icke
ha sinne och lust. Men så mycket mer behöfde de väckas och
lyftas till det som betydde mera.
Han förebrår dem: »I söken mig icke därför att I hafven
sett tecken, utan därför att I fingen äta af bröden och blefven
mätta.» Han ville just, att de skulle se tecknet i det under han
gjort, den hänvisning till honom själf såsom lifsbrödet, som lag
innesluten i undret. Han ville, att de skulle sätta in sin energi
i annan, högre riktning. Och han säger dem det nu rätt fram:
»Verken icke för att få den mat, som förgås, utan för att få den
mat, som förblifver och har med sig evigt lif.»
Det kan väl knappast förnekas, att vi människor i
allmänhet med förkärlek hafva vårt sinne vändt till det som är på
jorden och därför bruka vår energi i den riktningen. Detta blir
ofta smärtsamt klart för den som i någon mån fått ett verkligt
andligt sinne och därmed lyfts öfver det jordiska. Njutning och
vinning och ära och makt — är det icke ändock en verklig jakt
därefter ibland oss? Gör man sig icke ofta oändligt besvär,
mö-dar sig otroligt mycket för att få det? Ty det flyger ju inte i
allmänhet i munnen på en såsom stekta sparfvar. Man kan
ju t. ex. offra ganska mycket för ett enda s. k. nöje, ett enda
sinnesrus. Det lämnade visserligen sedan ingen verklig
behållning. Måhända af satte sig tvärtom dess frukt i icke så litet
tomhet och till och med samvetsagg. Men offret gaf man i alla
fall. Huru kan man icke på samma sätt sträfva och arbeta för
slantarna, kanske i sitt anletes svett och under strid emot många
hinder och svårigheter, antingen för att känna glädjen att ha
dem eller också för att använda dem såsom medel för njutning
eller inflytande! Och den kära, kära makten, kanske
företrädesvis vår tids afgud! Huru kan man icke på allt sätt möda sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
