Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN 115
Det är ju just så med många ännu i dag. Hvad som helst
som möjligen skulle kunna hjälpa — ett försök skadar ju icke -—
blott icke Jesus!
Och dock är Jesus ensam frälsaren. Han har i sanning
vunnit en evig förlossning åt oss. Och i honom hafva vi
förlossning genom hans blod. I hans ord möter dig sanningen och
kärleken, som vill och förmår frigöra dig. Han begär ingång,
i oss för sig och sitt ord; han begär det innersta och därmed
det förnämsta rummet i våra hjärtan för sig själf, för sin
sanning. Vägra honom det icke, gif honom det, och du är fri,
begynnelsevis fri.
Särskildt uppmuntrar Jesus dem som satt tro till honom,
men ännu äro svaga: »Om I förblifven i mitt ord, så ären I i
sanning mina lärjungar; och I skolen då förstå sanningen, och
sanningen skall göra eder fria.»
Allt är endels hos trons barn. Äfven om de gröfsta
bojorna fallit, återstår ständigt oändligt mycket i den fulla
friheten. Det se icke blott andra mången gång, somliga med en viss
tillfredsställelse, andra med sorg. Det känna de allra bäst
själfva och få ständiga, påminnelser därom. Den verkliga
trosgemenskapen med Jesus har också med sig, att åtrån efter den
fulla friheten blir allt djupare. Man kan icke nöja sig med
mindre. Den måste blifva allt mera genomförd ända intill det
innersta i själen och det minsta i lifvet.
Det ser ofta förtvifladt ut. Skall jag verkligen komma
framåt? Finnes det någon utsikt att åtminstone närma sig målet?
Men Jesus uppmuntrar, tröstar och ger hopp: »Om I förblifven
i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar; och I skolen då
förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.»
Jesus manar oss här att förblifva i hans ord. Och han
säger oss tydligt, att detta förblifvande i hans ord och således
icke den tillfälliga beröringen därmed eller att vi ett ögonblick
bli rörda däraf är tecken på verkligt lärjungaskap. Det gäller
således att icke blott höra det liksom i förbigående, såsom Marta
måhända gjorde, där hon gick upptagen af mångahanda bestyr,
utan sitta vid Jesu fötter med samlade sinnen i stilla stunder
såsom Maria. Det gäller att lefva i Jesu ord såsom i ens rätta
element och icke lyssna till egna tankar och icke göra utflykter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
