Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALMSÖNDAGEN
119
Lyssna nu till Jesus just denna stund under hans sista
afton! Han talar om sitt lidande. »Människosonen skall gå
bort», säger han. Hans lekamen skall utgifvas, hans blod skall
utgjutas »till syndernas förlåtelse». Och alltsamman skall ske,
»såsom förut är bestämdt». Ett gudomligt rådslut ligger där
bakom; det är Guds orubbliga, eviga kärleksvilja, som drifvit
fram det.
Det skedde ju också efter Jesu ord. Intet fick hindra
Sonen från förverkligandet af Faderns frälsningsråd. Den stora
dag, då det skedde, ligger ju åter inför oss, den stora
försoningsdagen med dess stora offer.
Men se och hör ännu mer! Jesus stiftar en särskild
måltid till åminnelse af sin korsdöd. »Gören detta till min
åminnelse», säger han, när han gifver de sina det genom tacksägelse
helgade och därefter brutna brödet. Och när han räcker dem
kalken, säger han likaså: »Så ofta I dricken den, så gören detta
till min åminnelse». Och så inbjuder han i och därmed alla
som fråga efter honom och hans goda till denna nya måltid.
Visst borde vi med stor tacksamhet lystra till denna hans
allmänna inbjudan och välkomna hans inbjudan hvarje gång med
glädje.
Hvad äro alla våra. historiska minnesdagar i» jämförelse med
denna enda? Jesus är dock den framför alla andra oförgätlige,
emedan han är den i kärlek oförliknelige. Hans namn och
gärning må väl ha rätt att såsom intet annat outplånligt inristas
i våra hjärtan. Han framför alla andra må väl åter och åter,
ständigt på nytt ställas närvarande inför oss. Minnet af
honom och hans stora gärning må väl firas, icke en gång om året
allenast såsom en del andra verkligt stora minnen, utan gång
efter annan. Känna vi icke det, och vilja vi icke tacka honom
för den stiftelse, genom hvilken detta sker?
Men vi behöfva helt visst Jesu kärlek icke blott så ställd
inför oss. Vi behöfva någonting mera än blott en än så klar
och varm blick på det kärlekens offer, som utgifvits för oss.
Jesu kärlek får aldrig stanna utanför oss. Nej, vi måste få den
utgjuten i våra hjärtan, genom personlig trostillägnelse
lefvande och verksam inom oss. Vi behöfva den såsom en inre
besittning. Vi hafva behof af, att den med all den ro och kraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
