Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
LÅNGFREDAGEN
morgonen fann man honom på knä med uppåtsträckta händer
inför ett krucifix, en bild af den korsfäste, på en klostermur i
hans stad. Och när man närmare lyssnade till, fann man, att
han mumlade en hebreisk bön, som brukar bedjas, då solen går
upp. Hans kunskap om korset var kanske den minsta möjliga,
men han anade, eller han kände instinktivt, att här var det han
djupast behöfde och åtrådde.
På knä med uppåtsträckta händer i bön — ja, det är utan
tvifvel den fullt riktiga ställningen: trons och tillbedjans. Läs
Jesajas 53:dje kapitlet — ingen borde ju låta en långfredag gå
utan att läsa det — och säg, om icke något af trons tillbedjan
skönjes redan hos profeten, som dock allenast såg i fjärran
såsom ouppfylldt hvad vi nu se såsom genom Guds trofasta
kärlek fullbordadt. Är det icke också just så som änglarna skåda in
i denna smärtans och kärlekens hemlighet, med trons tillbedjan?
Och hör du icke redan Lammets sång, under tillbedjan sjungen
af änglarna och hela skapelsen, då allt har nått sin fullkomning:
»Lammet, som blef slaktadt, är värdigt att mottaga makten, så
ock rikedom och vishet och starkhet och ära och pris och lof?»
Det är det väsentliga: han på korset, han är »Guds lamm,
som borttager världens synd». Just den kärleksgärningen behöfva
vi såsom bärande grund för visshet om syndernas förlåtelse och
ett evigt hopp.
Hvarför ville August Strindberg lia krucifixet på bröstet i
sin kista? Hvarför skulle det enligt hans egen önskan stå ett
kors såsom minnesvård på hans graf och på korset denna
inskrift: »Ave, o crux, spes unica», d. ä. »var hälsadt, o kors, du
vårt enda hopp»? Jo, först där fann hans oroliga ande till
slut sin hvila; först i den vidöppna frälsarefamnen fann den
vind-drifne hamn.
Korset allenast är »tillvarons fasta punkt». Huru mycken
ovisshet och tvekan och oro röjer sig icke hos uppväckta
själar, som ännu icke fått blick för korset! Och å andra sidan,
hvilken hvila och stilla glädje hos dem som i tro sträcka sina
händer mot korset, till och med ännu mer, sluta dem omkring
korset! Ordet om Jesu, Guds sons, blod blir till slut den enda
räddningen, den enda fasta punkten.
En nutida dansk präst tecknar hvad han för flera år
sedan efter sina många vilsna tankars irrfärd upplefde på knä in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
