- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
137

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER PÅSK

137

och hvarje stund sörjer för dig, att du får allt hvad du behöfver
till kropp och själ. Genom Kristus, den uppståndne, finner du en
genomgång till lif och seger i allt och genom allt, huru svårt det
än må vara.

Måhända synas dig också de ganska afundsvärda, som
verkligen tro utan att se. Du förstår törhända, att Jesus icke utan fog
säger sitt »saliga» öfver dem: »Saliga äro de som icke se och dock
tro». Hur skulle jag då kunna säga något annat till dig än just
detsamma som Jesus sade till Tomas: »Tvifla icke, utan tro»?
Hängif dig åt honom, som älskar och har makten, hängif dig
och tag emot, tag i tro emot hans gåfvor, den frid, den glädje
han ger!

Men nu ett ord särskildt till dig som tror! Det finnes icke
blott särskilda lärjungaförmàner, sådana som nyss antydts, utan
lika visst också en särskild lärjungeuppgift. Och den kommer
oändligt ofta till synes i Jesu ord till lärjungarna, icke minst
under de fyrtio dagarna. Ja, vi finna de två, lärjungaförmånerna
och lärjungeuppgiften, ofta såsom alldeles sammanväfda med
hvarandra. Så här: »Frid vare med eder! Såsom Fadren har sändt
mig, så sänder ock jag eder».

Herren har sina särskilda sändebud i världen, det gudomliga
ordets tjänare och tjänarinnor, somliga inom församlingens eget
sköte, andra såsom ombud och utposter på markerna utomkring.
Men ha vi icke förstått, att hvarje kristen genom gudomlig kallelse
är en Herrens tjänare eller tjänarinna, kallad att stå för sin Herres
räkning, hvar och en på sin plats, kallad att just där utföra ett
stycke af hans kärleks vilja, kallad att i allt och genom allt söka
befrämja hans rike, utvidga det, där det icke ännu vunnit
fotfäste, befästa det, där det vunnit det? Hvarje kristens lif måste
samlas i detta ena: allt till min Herres ära, allt till vinst för hans
rike.

Men då först blir det riktigt allvar för oss och kamp och
oro och nöd. Det är dock, låt mig få säga det först som sist, en
kamp, värd att kämpa, en nöd, värd att lida. Och hur skola vi
kunna kämpa den kampen till seger? Huru skola vi fylla den
lär-jungauppgiften till den korsfästes och uppståndnes ära?

Sen på de första lärjungarna! Räddhågan binder dem envist
nog. Icke blott på uppståndelsedagens afton, .utan ännu åtta
dagar därefter äro de samlade inom stängda dörrar, månne icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free