Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himlafarnes händer! Välsignade ofvanifrån, blefvo de en
välsignelse.
Men visst är nu detta för oss, nutidens lärjungar, lika väl som
för dessa. Visserligen icke tecknen, som skedde, dånet och
eldstungorna. De voro ju endast sinnebilder. Icke det mystiskt
underbara i det yttre. Det var långt ifrån det väsentliga, och genom
frånvaron däraf förlora vi i grunden ingenting, blifva icke fattigare
än de. Men gåfvan, välsignelsen, Anden — det är allt äfven vårt.
Denna ström af välsignelse från himmelen har aldrig upphört och
skall aldrig upphöra att flöda, skall aldrig sina ut. Den är tvärtom
redo att utgjuta sig såsom ett rikligt regn från himmelen äfven
nu, är till för att skänkas oss såsom en riklig gåfva och icke
såsom en gåfva i njugghet. Och den skänkes oss då i alldeles samma
syfte som då: att vi må blifva en välsignelse för andra. Den blir
vår såsom eldskraft, såsom kärlekskraft från den himlafarne, eld,
som värmer och tänder.
Ack, finge vi blott i dag ny blick för hans härlighet, hans
stora rikedom! Blefve han blott rätt vår lofsång, såsom han var
dessa första lärjungars! Blefve vi blott »uppfyllda af stor glädje»
öfver honom och hans sista stora löfte, löftet om Anden! Finge
vi blott den stillhet i anden, som betecknade dem under dagarna
efter himmelsfärden, och som alltfort är den hufvudsakliga
betingelsen för uppfyllelse med hans ande! Bidade vi sedan blott
under lofsång och bön på löftets uppfyllelse, såsom de gjorde!
Missförstån mig icke! Vi hafva icke att vänta efter något
särskildt mystiskt underbart, som likasom i ett slag skall ske
med oss och lyfta oss upp till ett högre lifsplan. Äfven om det
måhända ännu då och då gifves ett så starkt genombrott till något
nytt för en eller annan, att det lifligt erinrar om pingstundret,
så är det icke någonting väsentligt eller nödvändigt. Vi få snarare
bida efter den stilla kraften, hvarmed vi beklädas, allt eftersom
det göres oss behof, i de större stunderna och i de mindre och för
öfrigt dag efter dag.
Bida vi under bön och lofsång, så blir den äfven vår, den
himlafarnes stora, rika gåfva äfven till oss, välsignelsen från hans
upplyftade, nedåtvända händer. Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
