Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNANDAG PINGST
175
för att döma. Hans domsuppenbarelse är sparad till en annan
* gång.
Och ändock, domen faller genom honom och hans ord öfver
»hvar och en som gör hvad ondt är» och därför, såsom det här
säges, hatar ljuset. Det är till och med så, att den som icke tror
på Guds enfödde sons namn, »han är redan dömd». Ack, att
enhvar af oss allvarligt stannade inför denna sanning!
»Hvar och en som gör hvad ondt är». Är det nödvändigt
detsamma som en brottsling inom fängelsets murar eller
åtminstone en människa, som lika mycket som mången annan är värd att
sitta där? Eller är det nödvändigt öfver hufvud taget en lastbar
människa? För visso icke. »Hvad ondt är» eller »det onda» —
det är allt hvad som strider emot Guds heliga vilja, emot Guds
omutliga kraf på kärlek, sanning, renhet och rättfärdighet.
Om detta är »det onda», månne icke en dorn då faller äfven öfver
ditt och mitt lif, faller öfver oss alldeles särskildt inför det
fullkomliga förverkligande och förkroppsligande af »det goda», af
kärlek, sanning, renhet och rättfärdighet, som möter oss i den
människan Kristus Jesus?
Om nu en människa älskar det lifvet, lifvet i det som är
under Guds misshag, om hon vill ostörd fortsätta sitt världs- och
syndalif, det må sedan vaar af gröfre eller finare art, sticka mera
groft i ögonen eller vara öfverdraget af en förvillande fernissa?
Ja, då skyr hon ljuset, kanske till och med hatar det, ljuset från
den gudomliga sanningens ord, ljuset från Jesus, den rättfärdige.
Det upptäcker ju nämligen, blottar och bestraffar hennes lif,
förkunnar dom från Gud däröfver. Hon vill icke påminnas om, att
hon vandrar på en förvänd väg. Hon spjärnar emot udden, mot
den udd af sanningens svärd, som riktas emot hennes synd för att
döda den. Hon vill icke veta af Kristus. Hon vill nämligen icke
bli räddad undan detta lif, som hon älskar. Hon erbjudes det,
men hon säger nej, måhända ett hatfullt, smädande nej.
Om nu detta skulle vara du, förstår du icke, att du därmed
redan är dömd? Den som vägrar att låta sig hjälpas af den ende, som
kan verkligt hjälpa, han har därmed fällt domen öfver sig själf.
Och den domen får nödvändigt med tiden sin bekräftelse, sin
stadfästelse. Den blir en gång uppenbar. I detta fall måste det
så mycket mer vara så, då det gäller en förkastelse af ingen
mindre än »Guds enfödde son», genom ett under af Guds kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
