- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
191

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDRA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 191

lingarna och de blinda och halta, som ha svårt att tro, att det
gäller dem — på det att alla om och men må förstummas och de
blott må komma, komma och intaga sin plats och förpläga sig
till glädje och mättnad.

Så kom äfven du! Tro honom dock på hans ord! Hans
kärlek menar allvar. Kom och tag emot hvad han med en
sådan kärlekens lust och glädje skänker!

Men vi höra kanske redan till bordsgästerna i hans hus, vi
äta hans bröd, vi dricka hans vin? Må vi då också hjälpa till att
bjuda in dem som ännu äro utanför! Det är många, många, som
skola bjudas. Det är därför behof af många tjänare och
tjänarinnor, som bjuda in.

Tjänaren i liknelsen sade: »Herre, hvad du befallde har
blifvit gjordt.» Kunna vi alla med godt samvete säga så? Har
han fått betjäna sig af oss för spridande af hans inbjudan både så
vidt ut i världen och så personligt till den enskilde, som han i
kärlek velat och med fog kunnat göra räkning på?

Må detta: »Kommen, ty nu är allt redo» få ljuda äfven
genom oss! Det är ju något härligt, det är ju en stor förmån att
få gå och bjuda till gästabud, särskildt till ett sådant gästabud.
Vi hafva ju också själfva någon erfarenhet af den öfverflödande
välsignelsen. Det var ju det vi gingo ut ifrån. Må vi då, enhvar
på sitt af Gud gifna sätt, söka locka andra fram till nådens
bord! Må vi göra det med ord, i den mån vi därtill ledas! Må vi
alltid göra det med ett af glädjens olja smordt anlete! Må
människor få se oss såsom gästabudsbarn, se på oss, uppenbart se
på oss, att det är gästabud att komma till Guds rike! Orden
må sedan vara flera eller färre eller oftast inga alls, må de få se
det på oss, se inför sig den strålande lycka, den oförlikneliga ro
och mättnad, som Kristus ger!

Många äro tyvärr alltid de som icke taga emot inbjudan.
»De begynte alla strax ursäkta sig.» Det draget i bilden är
målande nog. De sade icke direkt, att de icke ville komma. Det
blygdes de nog för. Men de voro upptagna med annat och
därför förhindrade att komma. »Jag måste ... jag skall.. . jag kan
icke.» Så lät det.

Vi som ha smakat och sett, att Herren är god, vi finna det
så underligt, att inbjudan till gästabud i hans rike bemötes så.
Men vi hade törhända själfva länge nog allehanda förhinder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free