Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
Det är gudomligt att gifva. Gud gifver oss i sanning både mångt
och mycket till att fylla våra behof i olika riktningar. Och för
våra själars väl har han gifvit oss Jesus Kristus, sin »outsägligt
rika gåfva». Och Jesus, han har i sin ordning gifvit sitt lif,
utgifvit sig själf. Det är endast gifvande och åter gifvande. Och
vi? Vi kanske endast fordra och kräfva och hålla tillbaka, där
vi själfklart borde gifva. Vi hämta in ur Guds rika
skattkammare och vilja gärna, om möjligt alltid, njuta af solskenet från
hans ansikte. Men intet solsken strömmar ut ifrån oss, intet
gifvandets glädje förmärkes hos oss, naturligtvis ett tecken på,
att vi i grunden icke verkligt tagit emot från Gud. I hemmet, i
vänkretsen — måhända är det endast en vän — i arbetet, i
umgänget är det idel kraf och missnöje, om icke krafven fyllas.
Och så göra vi som hafva fått för intet och som ock just
därför borde gifva för intet. Må vi grundligen blygas och ropa:
»Gif mig till, Herre, tag bort mitt lagiska sinne och gif mig hvad
jag saknar, gif mig ett gifvande sinne.»
Men närmare betraktadt, huru skall det blifva annorlunda
med oss?
Det är viktigt för oss själfva, att vi blifva verkligt annorlunda.
»Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras
barmhärtighet», det är ju bergspredikans ord. Och här höra vi ju från
samme mästares läppar; »Dömen icke, så skolen I icke blifva
dömda; fördömen icke, så skolen I icke blifva fördömda.
Förlåten, och eder skall varda förlåtet. Gifven, och eder skall varda
gifvet. Ett godt mått, väl packadt, skakadt och öfverflödande,
skall man gifva eder i skötet; ty med det mått, som I maten med,
skall ock mätas åt eder igen». Vi stänga till eller öppna för Guds
rikedomar, allt eftersom vi tänka och tala och handla i kärlek
eller icke.
Det är af betydelse för våra medmänniskor, att vi komma
till ett verkligt kärlekens lif. Huru kunna vi icke äfven hos dem
stänga till eller öppna för Guds rikedomar, allt eftersom vi älska
eller icke!
Det är af betydelse för Gud och hans sak på jorden. Vi
äro kallade att vara anbefallningsbref för honom i världen,
Kristus-bref, affattade med den lefvande Gudens ande på taflor af
kött, på människohjärtan (2 Kor. 3: 1, 3). Och den lefvande
Gudens ande är kärlekens ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
