- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
219

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRISTI FÖRKLARINGSDAG

219

äfven när det, kanske kännbart nog, kostar offret af vår egen
vilja och har offer äfven på annat sätt, har lidande och möda
med sig. Så blir Gud förhärligad i oss, så vinner han ära
genom oss. Så blir Jesus i sin härlighet uppenbar i oss.

Lyckliga vi, om vi så följa i Jesu fotspår till Guds ära,
lyckliga, i den mån vår efterföljelse blir innerlig och nära! Ett
sådant lif, ett lif i offrande, tjänande kärlek, har sitt ovillkorliga
värde, under hvilka yttre förhållanden det sedan må lefvas, och
oafsedt huru mycken eller liten frukt det för stunden synes bära.
Det uppenbarar också sin härlighet genom den förklaring, som
det icke sällan skänker äfven öfver den Utvärtes människan.

Tänk på Stefanus i hans stora offerstund, då han stod där,
omringad af fiender, ett sanningens vittne, som stred i kärlekens
kraft! »Då alla som sutto i JRådet fäste sina ögon på honom, syntes
dem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte» (Apg. 6: 15). Den
inre härlighet, som bodde hos honom, glänste fram genom det
yttre omhöljet, alldeles såsom det skedde med Jesus på
förklaringsberget. Härlighetens Ande, Guds ande, hvilade öfver
honom där han stod, smädad för Kristi namns skull (1 Petr. 4: 14).

Men detta kan manjå se ännu i dag då och då, här och där,
en försköning öfver en människas anletsdrag, som härrör sig från
inre härlighet, ett himmelskt ljus, förklaringsljus i den invärtes
människan. Och det är begynnelsen till, ett förebud till evig
härlighet.

Den offrande, tjänande kärlekens väg för till förhärligande.
Efter ett lif af denna art skall Gud af nåd förhärliga äfven oss »i
sig själf». Vi skola evigt blifva ett med honom, fullt ett med
honom i härlighet. Och detta på samma väg som Jesus, hans
älskade son: genom uppståndelse och himmelsfärd. Och en försmak
af denna härliggörelse skänkes oss i en salig död. Hur ofta har
icke ett underbart förklaringsljus sänkt sig öfver en döende
kristens ansikte och dröjt där en stund till insegel på evig härlighet!
Äfven för oss skall allt detta ske »snart», »snart». Tiden flyr. Med
hvarje dag komma vi ett steg närmare den stora härligheten.

Ack, om nu allas våra hjärtan gjordes rätt brinnande för ett
sådant lif på jorden! Hur skola vi komma därtill?

Ingen tager sig det på yttre sätt. Har din väg tills nu varit
en annan, så måste du gifvetvis grundligt vända om från denna
din väg. Du måste känna, att du, djupare sedt, förfelat ditt lif, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free